Nordanvind

Över hav

2011-08-10T20:30:00.010+02:00

Långsamt försvann Stockholm i sikte och bytes mot öar och skär innan, det öppna havet tog vid. Min bror Jonathan och jag var på väg till Helsingfors, för att därefter ta oss till Ryssland.

Soligt, grant och väldigt varmt ute på däck. Glada svenskar, finnar och ryssar drog i gång direkt - alkohol skulle ned i kroppen. De beryktade finlandsfärjorna visade sig ha viss sanning. Dock utan stök.

De hade egna fotografer som tog bilder som sedan såldes. Bra kvalitet, men jag gör mig sällan bra på bild. Ett av dem valde vi trots allt. (Inte den som är nedan...)

Detta var början på äventyret när bror och bror drog på semester för första gång. Vi njöt.Vi tog det med ro. Åt jordgubbar och drack cider.

När båten närmade sig Åland började solen så sakta dra sig under horisonten.

Åland/Mariehamn är endast ett kort stopp. För att båten ska kunna ha billig taxfree ombord. På taxfree blev det mest köpt godis, men Mariehamn stod vi på däck och såg ut över. Vilken inte var mycket då båten lägger till lite utanför. Som jag förstod det.

Efter ett besök på nattklubben och en närmast tom lokal drog vi ned till paradgatan. Ja, det var inte vad vi förväntade oss när vi kom på båten. Men den finns och har diverse butiker.

Längst ned i båten vaggades vi sedan till sömns.

För att dagen efter vakna med inseglingen till Helsingfors.

Dagar i Stockholm

2011-07-18T22:23:00.010+02:00

Efter ett par dagar uppladdning i Karlstad stack jag till Stockholm. Lite turistande och midsommarfirande, samt träffa Simon och hans pojkvän Erez. Simon som jag vanligtvis bara träffar över en fika vid jul och sommaren. Nu hade vi flera dagar!

Midsommaren blev tillsammans med ett par av deras vänner. Då bjöds det bl.a på vegetarisk sill. Aubergine som badade i klassiska sillsåser. Inte helt sillsmak men närapå, och gott var det. En trevlig och sen kväll blev det.

När det andra bestämde sig för att dra ut så kände jag mig inte helt upplagd för det. De hade sett något uteställe som var öppet. Några timmar senare var det tillbaka - de hade visst läst fel i tidningen.

Tid blev till att prata och umgås under dagarna. Inte så sällan blev det diskussioner. Vi var oeniga om en del. Men egentligen var vi nog närmare än vad det kunde ge sken av. Självklart utbytes allt möjligt andra tankar och funderingar också! Som inte var av samma diskussionskaraktär.

Jag turistade också på egenhand. Gamla stan gjordes snabbt undan (varit där förr) och jag drog till Skogskyrkogården. Denna UNESCO-världsarvberömda plats. Du har väl hört om den? Där strövade jag i mina egna meditativa tankar medan jag betraktade alla gravar.

Kyrkogården var verkligen vacker och varierad i sin utformning. Från öppna ytor till trängre och skogar. Ett besök rekommenderas. Gärna med tid för 2-3 timmar då den är stor och på kyrkogård ska man ju inte skynda sig fram.

Museumsbesök blev till Fotografiska och Östasiatisk museum. Båda intressanta! På sistnämnda tröttnade nog Simon på att jag läste så mycket. Fanns ju så mycket intressant.

Sista dagen blev till Drottningholm. Hade aldrig varit där så ett besök var väl värt. Jag hade inte mycket tid och nöjde mig därför med att stora i den stora parken.

Parken bestod av relativt öppna ytor. Då det var varmt hade jag föredragit en mer skuggig park.

Att jag hade knappt med tid berodde på att jag skulle resa vidare. Om det berättar jag i nästa post.

Det var härligt att återse Stockholm samt träffa Simon. En del vänner är sådana man träffar någon gång per år, men det är som man nyss sågs. Samtalen och umgänget bara fortsätter.

Och om du tycker att denna post är allt för uppsummerande så kan jag nästan lova att det blir mer i de som kommer. Dessutom finns mer bilder på min Facebook.

Här är jag igen

2011-07-16T23:52:00.007+02:00

Sommartystnaden är över, liksom min 4 veckor långa semester. Den bjöd på många upplevelser och intryck. Förhoppningsvis hamnar en del här, texter som bilder. Detta säger jag väl medvetande om att jag sa samma sak förra året, utan att det kom upp. I år har jag åtminstone fört dagbok, så jag tror det blir lättare att skriva ned.

På måndag kommer första inlägget.

Gissa fågeln!

2011-05-29T22:27:00.007+02:00

Jag var ute och fotograferade nu på kvällen. Efter en stund träffade jag på en fågel. En fågel som inte tillhör måsfamiljen, som vi har en del av här. Tydligt var också att min närvaro ansågs obekväm. I cirklar svävade den runt i luften, över något som gissningsvis är redet.

Jag fick många bilder om än ingen helt bra, kvalitetsmässigt. Vad för fågel det är vet jag inte. Har nu i efterhand försökt finna ut. Tror jag vet, men är inte säker.

Vet du möjligen vad det kan vara för fågel?

(Klicka på bilden för förstorning)

Uppdatering: Enligt ornitolog är det en fjällvråk.

Kyrka, konserter och konfirmation

2011-05-22T22:39:00.005+02:00

Kyrka, konserter och konfirmation. Det är vad mina tankar uppehållit sig vid de sista dagarna.

På torsdagen var det påskkonsert med kirkekoret. Ja, du läste rätt. Påskkonsert! Vi hade inget under påsken. Och då påsken är kristendomens viktigaste händelse med Jesu död och uppståndelse måste det uppmärksammas på något sätt. Att det inte blev under påsken hänger samman med finnmarkingens påskvanor, som är att dra till hytta och njuta den långa ledigheten. Jag å min sida drog söderut och upplevdes sommarstämning med familjen.

I alla fall. Konserten var i torsdags. Folk som var där beskrev det som mycket bra - att de fick gåshud, Flera satt med njutningsfullt leende på läpparna. Då är det härligt att sjunga!

I kören var de flesta däremot något besvikna, då vi inte nådde kvalitén vi faktiskt har. Vilket också innefattar mig och mina missade toner och borttappande av text och rytm. Ska dock sägas att på det stora hela är jag nöjd. Så tro inget annat! Och som vanligt var det otroligt roligt!

Det var en blandad kompott av sånger som avslutades med Händels Hallelujah. Och eftersom min bror inte visste vad det för någon... Här kommer den:

Den andra konserten var i går. Men då var jag endast åskådare. Det var en två timmar lång stödkonsert till uppbyggnad av den ortodoxa kyrkan i Nikel, grannförsamling i Ryssland. I november förra året brann den tragiskt ner. Dubbel tragiskt var att de redan planerade att bygga en ny, och materialet till den låg i kyrkan som blev förstörd.

Första timmen var med musik och sång av norska artister och den andra med ryska. Sist nämnda var mest intressant i mina öron. Som jag förstått var det ungdomar från Nikel, Zapoljarny och Murmansk som bjöd på piano, sång, dragspel, m.m. Mest applåder drog en ung pojke med sin vackra gossestämma.

Tonåringarna charmade mig ytterligare när jag på väg hem såg att de upptäckt fontänen på torget full av skum. De höll som bäst på att kasta på varandra. Fortfarande lika finklädda men något blötare...

En liknande konsert arrangerades i kväll i Nikel. Hoppas det kommer in mycket pengar!

Till sist, den stora konfirmationstiden är här. Som del av kyrkokören betyder det att jag är med som stödsångare under gudstjänsten. Inte på alla men en del; och idag var det två stycken. "Stödsångare" innebär att vi står uppe vid orgeln och ger kraft till sången. I princip var allt bekant, liturgin från högmässan och samma sånger som förra året.

Ja, vi elsker.

2011-05-18T21:54:00.011+02:00

17 maj, Norges sin nationaldag. Jag firade inte. Jag var inte ute och spanade in festligheterna. Vackra bunader (folkdräkter), massa glass och korv. Flaggviftande och sånger.

Jag deltog inte.

Istället var jag hemma, hela dagen. Sov. Länge. Tittade ut genom fönstret: snö, vind, 1 plusgrad. Täcke och säng bjöd mig tillbaka in i värmen.

Vädret blev inte bättre. På Facebook konstaterade många att det inte var inbjudande att fira nationen.

Det var stor skillnad förra året. Då var jag med i folklivet. 25 grader, som visade sig bli ett av årets varmaste dagar.

Bilderna jag då tog har jag aldrig visat här. Därför avslutas inlägget med bilder från ifjor.

Avslutande ESC-ord

2011-05-17T22:02:00.004+02:00

Hela Eurovision-veckan är över. Ett år med hög esc-kvalité och spännande slutstrid. Där Sverige till min överraskning var med och slogs i toppen för att slutligen förlora mot Italien och vinnaren Azerbajdzjan. Vars låt är långt ifrån min favorit. Men sånt som sker när det är jämt i täten.

En snabb titt på min tippning visar att jag hade Azerbajdzjan högt upp, om än inte som segrare. Där jag istället hade Irland som slutade åtta. Tvåan Italien hade jag däremot underskattat på det allra grövsta, 23 plats. Jag är fortfarande överraskad att den gick så bra. Att Estland hamnade näst sist förvånar mig också. Inte p.g.a. favorit för mig utan för att den är catchy! Möjligen är det svårt att ta till alla element av den vid få visningar.

Nu blir det vila från Eurovision, så de som ogillar evenemanget kan andas ut. Jag lär inte ta upp det förens det blir dags igen. Med stor sannolikhet kommer jag titta igenom gamla låtar nu och då. Men skriver inte om det här. Allt som vanligt alltså!

Så var det finalen

2011-05-14T16:53:00.004+02:00

8/10 i semifinal 2. Tillbaka i god standard m.a.o.

Nu kommer den svårare än någonsin tidigare tippningen. Blir en spännande och jämt final i kväll!

Håll till godo. Här kommer min lista.

1. Irland
2. Bosnien Hercegovina
3. Ryssland
4. Azerbadjan
5. Rumänien
6. Frankrike
7. Ungern
8. Ukraina
9. Storbritanien
10. Estland
11. Danmark
12. Grekland
13. Sverige
14. Serbien
15. Tyskland
16. Moldavien
17. Finland
18. Georgien
19. Schweiz
20. Spanien
21. Österrike
22. Slovenien
23. Italien
24. Island
25. Litauen

Ligger nog nära till hands att Estland och Irland får mina röster. Kan hända Sverige också....

Semi no.2

2011-05-12T18:37:00.000+02:00

Det blev 6 av 10 rätt från första semin. Inte så väldigt bra.

En stor överraskning att inte Turkiet och Armenien gick vidare. Glädjande också, då jag inte tycker man ska nå finalen uansett vilket sång man har. Var det jag trodde skulle hända Grekland...

Men nu till kvällens fält. Desssa tar sig vidare...

Bosnien & Hercegovina
Estland
Rumänien
Sverige
Ukraina
Slovakien
Danmark
Slovenien
Irland
Vitryssland
----------------
Israel
Bulgarien
Österrike
Moldavien
Cypern
Nederländerna
Lettland
Makedonien
Belgien

Semi no.1

2011-05-10T17:43:00.003+02:00

Nu avslöjar jag vilka som går vidare från första semifinalen i kvällens Eurovision. Som vanligt sorterat efter hur säkra dem är.

Azerbajdzjan
Ungern
Turkiet
Norge
Ryssland
Polen
Serbien
Armenien
Schweiz
Finland
------------------
Grekland
Kroatien
Albanien
Litauen
Malta
Georgien
Island
San-Marino
Portugal

Kan alltså konstatera att Grekland inte går vidare i år. Mycket ovanligt! De är dock väldigt nära. Som vanligt en väldigt stark östdominans bland de som går till final.

Kl. 21 drar det igång. Och ikväll kan jag rösta! Lutar åt att bli Schweiz, men får se hur hon gör det också. Dagens startfält är inte mycket att hänga i julgranen. Långa transportsträckor lite här och var. På torsdag är det bättre!

En vårens ankomst

2011-04-12T23:01:00.004+02:00

De sista veckorna har våren gjort stora framsteg. Snön blir till vatten och rusar ned längs gatorna och blottlägger den bruna marken. Ännu ligger snö kvar på många platser. Men blir mindre för varje dag. Solen har värmt gott i det sista. Mössa och vantar ligger oftare i fickan. Snart byts dessutom vinterjackan ut på något svalare.

Vanligen gör vintern en kort comeback så jag ser inte bort i från snöfall kan komma veckorna framöver. Fram tills då får snön fortsätta sin sjunkande tillvaro.

Att frosten i backen släpper får asfalten att visa sina djupa sprickor.

För att fira vårens intåg åt jag tillsammans med Katharina sommarmiddag förra veckan - sill och färskpotatis. Den norska sillen gillar jag inte utan fick bli den från Finland, Abba och Prikka. Potatisen blev en import från Israel. Likaså gräslöken. Filmmjölk fick ersätta gräddfilen, också denna från Finland.

En mycket smaklig måltid!

Vår beste dag

2011-03-06T18:47:00.004+01:00

Radion står på närmast dygnet runt hos mig. Titt som tätt kommer sånger som riktigt fångar min uppmärksamhet. En sådan dag var för några veckor sen. Då började Marit Larsens version av "Vår beste dag" spelas. Sedan tidigare är jag väldigt förtjust i fröken Larsens sånger och utstrålning och den här var inget undantag!

Det blev också sagt att den norske visgiganten Erik Bye var upphovsmannen till sången "Vår beste dag". Mitt förste möte med hans original var för ett par dagar sen. Till en början var jag inte så glad i den, men ju mer jag lyssnat desto mer gillar jag den!

En riktigt skön kontrast mellan Marit och Eriks framföring; hon med ungdomlig kvinnostämma och han med en äldre mans röst. Men bägge sjunger om dagen, att den ska bli den bästa dagen. Både idag och i morgon!

Så vackert och oemotståndligt! Och dagen, den vill jag sannerligen njuta och ta in!

Och Island, Norge och Finland skickar...

2011-02-20T23:02:00.000+01:00

Tiden är här med alla härliga uttagningar inför Eurovision i maj. Melodifestivalen pågår som bäst. Jag följer den med halvhjärtat intresse. Så många "jaha", "suck", låtar utan spänning och artister man hört tidigare. I resten av Europa är smaken mer intressant!

I detta inlägg blir det dock bara de nordiska bidragen, av det klara.

Island
Den väderutsatta ön i Atlanten Island har i media redan fått uppmärksamhet. Inte för att låten anses spektakulär och bra, utan den som hände innan den framfördes. Vinnarmelodin blev "Aftur heim". Ursprungligen tänkt att framföras av Sigurjón "Sjonni" Brink. Men knappt två veckor innan hans deltagande i den tredje deltävlingen dog den blott 36-årige artisten.

För att hedra hans minne framförde sex av hans vänner låten, under namnet Sigurjóns Friends. Det gick bra för dem och den vann.

Det är inte lätt att säga om dem vann p.g.a. sympatier eller om den isländska folket tror den vill fungerar i ESC. Låten som sådan är småcharmig och blir nog bättre när vännerna övat sig mer samstämt. Klart är också att den i maj blir framförd på engelska. Kanske fungerar det bättre och tar dem vidare till final.

Norge
Samma kväll som Island beslutade också Norge vilka de ska skicka. Utan större motstånd vann favorittippade Stella Mwangi med "Haba Haba". Med text på swahili och engelska och stor dos afrikanska rytmer har hon fått Norge att dansa.

Men Stella gick inte hem i alla läger. Varaordfører (vice ordförare) Rita Ormbostad (Høyre) i kommunen Aure i länet Møre og Romsdal skrev på sin Facebook efter finalen:

«Gi mæ sama, isbjørna å moskusa! Æ syns d e d vi ska sæll, å itj at vi har åpne asylmottak!!!!»

Ungefär: "Ge mig samer, isbjörnar och myskoxar! Jag tycker det är det vi ska sälja, och inte att vi har öppna asylmottagningar!!!!".

Hon skrev också:

«Ska kvæss mæ et spyd å handel bongotrommå t dusseldorf!»

Ungefär: "Ska tälja mig ett spjut och handla bongotrumma till Düsseldorf!"

Efteråt har hon ångrat det hon skrev och kallar det ett skämt...

Här är låten som upprörde Rita Ormbosta:

Jag gillar den mer och mer! Till i maj lär den vara ännu bättre! Stella ska förbättra sin sång hos sångpedagog. Vilket hon gör rätt i, för sången håller inte alltid. Kan gå bra och till final borde Norge ta sig.

Finland
Bara för att visa vad finnarna skickar: Paradise Oskar med Da Da Dam.

Gäsp...

Alternativt nyår

2011-01-25T22:39:00.003+01:00

I lördags firade jag i glada vänners lag det nya året! Som jag tidigare skrivit var jag i medelmåttig form vid det egentliga nyåret. Detsamma kan sägas för Lene. Vi slog huvuden ihop och välkomnade året nu i helgen!

På Surf & Turf intogs - för min del - en stor och välsmakande entrecôte och en lika förträfflig choklad fondant till efterrätt. Nyårslöften och våra förhoppningar om det nya året tillkännagavs. Samtal om allt och ingenting gjorde att vi vid 23.15 insåg att restaurangen var stängd. Den hyggliga servitrisen (svensk) hade låtit oss njuta gemenskapen i ro.

Till tolvslaget återstod en stund och vi drog vidare till Puben. Ett allt för högt musikspelade från de andra platserna utgjorde huvudorsaken. Vi är trots allt sociala varelser, som inte vill skrika när man hellre kan prata.

Stunden närmade sig och spänningen steg.

0.00 - GOTT NYTT ÅR!

Jubel utbröt från vårt lilla gäng och eksalteringen total! Nåja, liten överdrift. Men glädje var det! Hurvida det försegick fyrverkerier eller inte vet jag ej. Vi gick aldrig ut. Istället fortsatte vi umgänget och den trevliga stämningen. Det fanns vissa som pläderade för att få mig upp och dansa på bordet. Jag avböjde. Har trots allt en viss skam i kroppen!

Vid närmare halv tre drog vi från puben och gänget spreds åt olika håll. Jag blev dock med Lene. Och klockan var närmare halv fyra innan jag var hemma.

Ett gediget nyårsfirande! Och sent som en nyårsafton ska vara!

Uppdatering i bilder

2011-01-15T23:02:00.009+01:00

Merparten av bilderna jag tog under 2010 har inte lagts upp på bloggen. Här kommer ett par av dem, plus ett från 2009.

Sognefjorden. Mellan Sogndal och Kaupanger (om jag minns rätt)

"O store Gud" från samisk psalmbok i Polmak kirke

Från Elvenes, med Kirkenes i bakgrunden

Eftermiddagssol i Skåre

Altaret i Hopperstad stavkirke, Vikøyri

Fjällformation vid inseglingen till Bodø

Invigningen av Barents Spektakel 2010

Staket vid Hesseng

Då så. Ett nytt år.

2011-01-01T22:45:00.003+01:00

Då så. Ett nytt år. Kunde började bättre med tanke på förkylningen och den påföljande mattheten. Blev firande nedkurad i filtar. Kalkon och fyrverkerier fick jag däremot med. Men inte firande i vänners lag som tänkt.

Nyårsdagarna har gått i stillhet. Läst Fuyumi Onos bok "Sea of Shadow", den första i serien The Twelve Kingdoms. I högsta grad intressant och spännande! Fantasy med historia och fart som japansk manga, men med inspiration av kinesisk mytologi. Får se om jag slår till på uppföljaren med en gång eller läser andra emellan. Jag lider trots allt inte brist på bokalternativ!

Just det ja. Jag gav ett nyårslöfte förra året. Minst 52 blogginlägg skulle det bli. Jag kom inte ens halvvägs. Dåligt! Faktiskt sämre än förväntat. Men jag tar nya tag. Samma löfte i år!

Musik och en glömd

2010-12-05T22:44:00.004+01:00

Konserter och musik har det blivit denna veckan och då glömde jag ändå bort den jag helst ville på. Mer om det senare.

Jag blev tillfrågade om att ställa upp som brandvakt under tisdagens konsert med kören Crescendo, Kirkenes Hornmusikk och Sandnes Ungdomskor. Det tackade jag ja till. Är kul att höra musik jag inte hört förr och som många rosar. Inga bränder och en bra konsert med tryck och bekanta som obekanta sånger. Fullsatt och härlig stämning!

På onsdagen var det "Vi sjunger adventssånger" där Kirkekoret, som jag är i, deltog med två sånger. Den kunde gått bättre men även sämre. Vi var antagligen inte helt förberedda. Vi tar nya tag inför nästa konserten som är 19 december. Blir kul det! Och på torsdagens körövning blev det bestämt att vi ska ha en timme längre övningar, så att verkligen allt sitter!

Men så var det konserten på lördagen, vilken jag glömde. Helt otroligt att jag lyckades. Hade ju sett fram emot den väldigt länge. Det var dags att igen höra Adjagas live (tillsammans med Jørn Hoel). Ett samisk band jag blev helt betatt av när jag 2007 hörde dem i Tromsø. Läs vad jag skrev då (länk).

Så hur kunde jag helt glömma bort den? Vet inte. Störande i alla fall. Bara att hoppas de kommer tillbaka vid senare tillfälle!

Hittade ett klipp från Karasjok och den konsertturne du nu har

Det var också en konsert med Odd Nordstoga på fredagen. Hade varit kul att få med sig den, men konserten vara rätt så sent och jag trött. Och jag skulle ju på Adjagaskonsert dagen efter...

100 books

2010-11-23T23:42:00.004+01:00

Hittade en lista på Facebook. Kunde inte hålla mig ifrån att fylla i.

-----------------------------------------------------------------------

Have you read more than 6 of these books? The BBC believes most people will have read only 6 of the 100 books listed here.

Instructions: Copy this into your NOTES.

Bold those books you've read in their entirety.

Italicize the ones you started but didn't finish or read only an excerpt.

Tag other book nerds. Tag me as well so I can see your responses! Feel free to add comments too.

1 Pride and Prejudice - Jane Austen

2 The Lord of the Rings - JRR Tolkien

3 Jane Eyre - Charlotte Bronte

4 Harry Potter series - JK Rowling

5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee

6 The Bible

7 Wuthering Heights - Emily Bronte

8 Nineteen Eighty Four - George Orwell

9 His Dark Materials - Philip Pullman

10 Great Expectations - Charles Dickens

11 Little Women - Louisa M Alcott

12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy

13 Catch 22 - Joseph Heller

14 Complete Works of Shakespeare

15 Rebecca - Daphne Du Maurier

16 The Hobbit - JRR Tolkien

17 Birdsong - Sebastian Faulk

18 Catcher in the Rye - JD Salinger

19 The Time Traveller’s Wife - Audrey Niffenegger

20 Middlemarch - George Eliot

21 Gone With The Wind - Margaret Mitchell

22 The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald

23 Bleak House - Charles Dickens

24 War and Peace - Leo Tolstoy

25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams

26 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh

27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky

28 Grapes of Wrath - John Steinbeck

29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll

30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame

31 Anna Karenina - Leo Tolstoy

32 David Copperfield - Charles Dickens

33 Chronicles of Narnia - CS Lewis

34 Emma - Jane Austen

35 Persuasion - Jane Austen

36 The Lion, The Witch and The Wardrobe - CS Lewis

37 The Kite Runner - Khaled Hosseini

38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres

39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden

40 Winnie the Pooh - AA Milne

41 Animal Farm - George Orwell

42 The Da Vinci Code - Dan Brown

43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez

44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving

45 The Woman in White - Wilkie Collins

46 Anne of Green Gables - LM Montgomery

47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy

48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood

49 Lord of the Flies - William Golding

50 Atonement - Ian McEwan

51 Life of Pi - Yann Martel

52 Dune - Frank Herbert

53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons

54 Sense and Sensibility - Jane Austen

55 A Suitable Boy - Vikram Seth

56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon

57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens

58 Brave New World - Aldous Huxley

59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time - Mark Haddon

60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez

61 Of Mice and Men - John Steinbeck

62 Lolita - Vladimir Nabokov

63 The Secret History - Donna Tartt

64 The Lovely Bones - Alice Sebold

65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas

66 On The Road - Jack Kerouac

67 Jude the Obscure - Thomas Hardy

68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding

69 Midnight’s Children - Salman Rushdie

70 Moby Dick - Herman Melville

71 Oliver Twist - Charles Dickens

72 Dracula - Bram Stoker

73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett

74 Notes From A Small Island - Bill Bryson

75 Ulysses - James Joyce

76 The Bell Jar - Sylvia Plath

77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome

78 Germinal - Emile Zola

79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray

80 Possession - AS Byatt

81 A Christmas Carol - Charles Dickens

82 Cloud Atlas - David Mitchell

83 The Color Purple - Alice Walker

84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro

85 Madame Bovary - Gustave Flaubert

86 A Fine Balance - Rohinton Mistry

87 Charlotte’s Web - EB White

88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom

89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle

90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton

91 Heart of Darkness - Joseph Conrad

92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery

93 The Wasp Factory - Iain Banks

94 Watership Down - Richard Adams

95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole

96 A Town Like Alice - Nevil Shute

97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas

98 Hamlet - William Shakespeare

99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl

100 Les Miserables - Victor Hugo

-----------------------------------------------------

19 stycken lästa. En majoritet av dem som kurslitteratur. Listan är långt ifrån bra, Jane Austen har t.ex. med fyra titlar! Och att ha med hela Narnia-serien och den första boken känns långt i från logiskt (finns fler av dem). Speciellt när man också markerar dem man börjat med aldrig slutfört.

Harry Potter och filmen

2010-11-21T22:12:00.003+01:00

Fantastiskt, vackert, härligt, storslaget! Ja så känner jag efter att igår sett Harry Potter och dödstalismanen del 1. Nu är väntan lång innan den avslutande delen nästa sommar. En lång väntan.

Till skillnad mot (främst) de två sista filmerna har historien fått utvecklas utifrån boken och ta tiden den behöver. Vilket naturligtvis verkar till det bättre. I alla fall för oss som kan vår bok. Hos recensenter som inte läst den var åsikten en helt annan. Då de såg den som bitvis händelsefattig och utdragen. Lene, som jag såg filmen med, hade bara sett första filmen och inte läst någon bok, uppskattade trots det filmen. Så tydligen kan det fungerar även om man inte har koll på allt i Harry Potter-världen.

Här kommer den officiella trailern till bägge filmerna. Och väntan på slutet.

Dagstur til Bugøynes

2010-11-14T22:29:00.013+01:00

Förra söndagen var jag på dagstur till Bugøynes med tre vänner: Øystein predikade, Vegard spelade orgel, Arnstein drev runt och jag fotograferade.

Det var första gången jag besökte orten med ca. 200 invånare. Till skillnad från så gott som hela Finnmark blev inte Bugøynes nedbränt av de tyska styrkorna i 2. världskrigets slutskede, så det finns lite äldre byggnader kvar. Jag försökte också hitta biblioteksfilialen utan lycka. Gick dock inte runt hela platsen. Var upp på ett bergskrön samt vandrade bland de pittoreska husen. Det var ju gudstjänst också. Innan det bar tillbaka till Kirkenes och förberedelse inför allhelgonagudstjänt/minnesgudtjänst där jag sjöng med kören.

Här en del bilder från Bugøynes.

Jag lever. Bloggen lever.

2010-10-03T23:57:00.002+02:00

Jag lever. Bloggen lever.

Hade en kompis på besök. Färsk lax smakar gott. Vaniljglass med blåbärssylt likaså.
Disken fixad. Städad och ren lya. Då trivs jag!

Haft händelserika veckor. Taizé-helg i Oslo. Jobbkonferens. Bokmässa i Göteborg. Krama föräldrarna i Karlstad. Minikonsertturne till Tana och Vadsø.

Upplever, njuter, lever!

Två turer

2010-08-21T21:22:00.013+02:00

För att förlänga känslan av sommar och ledighet har jag gjort utflykter på helgerna, för att inte nämna vardagsumgänget på kvällarna.

Den första turen var till Grense Jakobselv med Lene för tre veckor sen. Där, i Kong Oscar IIs kapell var det Choral evensong. Alltså en gudstjänst på engelska enligt brittisk tradition. De var 11 på kvällen och innehöll mycket sånger och böner. Allt som allt stämningsfullt och rogivande.

Kvällen var varm och vinden ljummen och på förhand hade vi planerat grill - och bad. Ingen av oss förväntade att det skulle vara behagligt i luften, eller vattnet. Vi hade med diverse varma kläder som hade gjort sig bra i en vinterstorm. Väl där kunde vi konstatera att det var totalt onödigt. Till och med vattnet var långt "behagligare" än trott och det gick hel fint att ligga ute och plaska och flyta, trots att det var Norra Ishavet/Barentshavet!

Lite lätt regn kom och fick oss att dra tillbaka, samtidigt som solen åter igen började lysa upp. Väl hemma kröp jag med saltsmak i mun och sandig ner i sängen. Härligt!

------------------------------------------

Den andra utflykten var förra helgen, då Øretoppen åter igen skulle tas. Fjället jag var uppe på i mars med skidor. Nu blev det fötter och det var i anledning av att Frivillig Sentralen, Røde Kors och Flyktningetjenesten arrangerade en gemensam tur.

Dagen för den tänkta turen var söndagen, men under natten började det blåsa upp. På morgonen vräkte regnet ned. Förhållandena såg inte lovande ut men jag visste att regnet trots allt skulle sluta. Jag blev med. Nästan alla andra backade ur... Vi blev sex stycken och en hund.

Turen blev riktigt härlig! Vind livar verkligen upp mig! Och när det är möjligt att luta sig mot den blir ännu bättre! Ett par timmar vandring för att komma upp och några avbrott av regn/hagel skurar bjöd på en minnesrik tur.

Och mina turkamrater visade sig vara trevliga. Samtal om ditt och datt. En 10-åring som gärna spelade upp sin musiklista och med förundring upptäckte att jag inte hört många av låtarna.

Skönt att komma upp i fjällen, men också skönt att komma hem, duscha och se en bra film.

Semester: del 1 - Taizé

2010-08-08T20:14:00.009+02:00

Semestern skulle jag skriva om. Det har gått ett par veckor sen den började samt slutade så nu är det hög tid att försöka skriva och berätta vad jag haft för mig. Det första av i alla fall två inlägg.

Då det var första gången jag hade semester från jobb ville jag få max utav de fyra veckorna. Så samma fredag som jag slutade drog jag med flyget till Oslo. För att där sova en natt innan det hela tog fart.

I våras, samtidigt som jag sökte efter youtube-klipp av körsånger, stötte jag på en del sångvarianter ifrån Taizé-kommunitetet. Och hur det var så hamnade jag på deras hemsida. Där upptäckte jag att det arrangerades en gruppresa från Oslo med buss, samma vecka som semestern startade. Då det verkade intressant och givande och i brist på övriga sommarplaner anmälde jag mig.

Där var jag nu - i Taizé, efter en lång och tröttsam resa på 30 timmar. Under resan fanns tid, m.a.o. perfekt att bekanta sig med medresenärerna. Från att ha rest ensam var jag nu i lag med folk jag kände, och upplevde veckan tillsammans med.

Det är många intryck man får av att komma till en annorlunda miljö än vad man är van vid. Därav vet jag inte riktigt hur jag beskriva det, och inte minst var jag ska börja. Ett lätt väg är att hänvisa till artikeln i wikipedia där en god överblick ges.

Gudstjänsten/bönerna och sångerna var jag mest nyfiken på och såg fram emot. Tre gånger var det bön (8.15, 12.15, 20.30). De var stillsamma och meditativa med bibelläsning på franska och engelska samt nyckelverser på andra språk. Sångerna föregicks på alla tänkbara språk: franska, engelska, tyska, svenska, spanska, ryska, latin, holländska. Atmosfären blir väldigt speciellt när folk (mestadels ungdomar) samlas och lovsjunger Gud på varandras språk. En stark samhörighet upplevde jag! Samhörighet tycker jag präglade hela veckan och är nog det jag främst tänker tillbaka på.

På eftermiddagen var det bibelseminarier (för mig). Dessa inleddes av att en broder la ut en bibeltext innan vi delades upp i smågrupp med frågor att samtala runt. Gruppen var den samma hela veckan och man försökte göra den så spridd som möjligt i nationalitet. I min grupp var det Sydkorea - 2st, Tyskland - 1, Frankrike - 2, Sverige -2 (inkl. mig), Singapore - 1. Sen drog några och vi fick en från Hong-Kong och Storbritannien. Vi höll oss inte direkt till samtal runt bibelordet utan kom mer in på oss själva och våra länder. Vilket så klart var minst lika intressant!

I Taizé var (nästan) alla indelade i arbetsgrupper. Några timmar per dag hade man en utgift att utföra för att få hela verksamheten ska gå runt. Min grupp var inte lika mångnationell som samtalsgruppen, vi var 6 svenska och en finländska (som inte kunde svenska) och som gruppledare hade vi en från Indonesien. Vi var coordination-team inför lunchen. Vi förberedde inför matlagningen med att öppna konservburkar och häll upp mat, lägga mat på plåtar, ta fram rätt antal äpplen, ost, bröd och sådant. Vi hade också att förbereda inför matutdelningen där vi övervakade så att maten räckte till alla. Helt okej arbetsuppgifter. Bland det bättre var att vi åt sist och att mat redan lagts undan, så att vi fick en hel del!

Stämningen på hela området var avslappnad och skön. Det var lätt att umgås med folk, stanna och ta en prat, vara spontan!

Det var midsommar när jag var där. Vi hade därför midsommarstång där vi dansade och hoppade runt till stor förnöjelse för en del andra... Det var kul! Dock är kombinationen av 35 grader, vindstilla och dans utmanande..

Jag vet inte om dessa ord är tillräckligt för att ge en bild av platsen och mina upplevelser. För det finns mycket mer jag kan ta upp, många minnesvärda upplevelser. Allt som allt var det väldigt bra!

För fler bilder, besök min facebook.

Lukten av fjell

2010-07-25T21:36:00.004+02:00

Tanken var att publicera texter och bilder av semesterns aktiviteter. Tyvärr dröjer det ytterligare en liten stund då jag glömde ett minneskort till kameran i Karlstad. Hoppas den landar snart i postlådan. Lovar att något kommer upp.

Istället kan jag nämna lite om första veckan på jobbet. Som förväntat fanns en del arbete som lagts på hög under ledigheten, och fortfarande återstår en del. I övrigt är det fortfarande sommartider med kortare öppningstider, mindre personal och så klart - färre besökare. Vi har en del förberedelser inför Kirkenesdagarna som är om någon vecka, men allt ser bra ut.

Det är skönt att vara tillbaka, jag trivs med mitt jobb! Och man kan, trots att semestern är slut, njuta och hitta på härliga saker: umgås med vänner, äta på restaurang och vandra på fjellet. Så här vackert var det igår 23.30 när jag var ute och spanade in solen.

En av de sista dagarna det var möjligt att se solen ovanför horisonten. Som ni säkert ser var sikten skymd av några bergsknölar samt moln som drog in. Men det var vackert, ingen vind och överraskande lite mygg. Älskar att ströva runt på fjellet. Speciellt nu när lukten av fjellvidda är intensiv och efter de sista dagarnas regnande var den på max! Frisk och underbar doft!

Slappa

2010-07-17T21:31:00.004+02:00

Fyra veckor med härlig semester närmar sig sitt slut. Veckor som varit intensiva men fylld av underbara upplevelser och intryck! Kom tillbaka till Kirkenes igår och har inte riktigt samlat mig. Ska skriva utförliga texter med många bilder men just nu vill jag slappa, bl.a. med tv-serien Himmelblå.

Bjuder på en bild...

Slutord

2010-06-01T22:20:00.003+02:00

Ett par avslutande ord innan jag packar ihop ESC-kofferten för i år. Jag fick inte rätt på vinnaren men som det framkom önskade jag Tyskland. Min tro på Lena försvann faktiskt lite under finalen och i mitt tycke - svaga insats, och jag blev mer säker på Baku. Så blev det inte, och röstningen blev mindre spännande än jag förväntat. Trodde inte Tyskland skulle fungera så bra i öst! Glad är jag ändå, gillar låten!

En stor miss var att inte pricka Rumänien högre, borde förstått att det skulle gå bra. Det samma gäller för Georgien och Belgien. Norge och Island överskattade jag däremot. Får skylla på hjärntvättad av norsk propaganda.. Annars fick jag upp många av länderna i någorlunda placering, även om det inte var exakt. Ett par grova missar gör att jag är lite missnöjd med tippningen men så var också många låtar jämnbra.

Nu ska jag försöka gå tillbaka till vanlig lunk. Skönt! Det tar mycket tid i anspråk att följa ESC, trots att det varit mindre än vanligt i år. Jag har knappt sett ett enda genrep.

Finalen...

2010-05-29T19:24:00.002+02:00

Hmm.. okej jag fick 7/10 rätt, lite missnöjd men samtidigt ett jämt fält. Dessutom tråkigt att Sverige inte gick vidare även om jag hade det på känn...

Nu är det i alla fall finaldags och det omöjliga uppdraget att ta fram vem som vinner. Jag har de tre sista åren haft rätt på 1:e platsen och prickat länderna i topp väldigt bra. I år är min koll inte helt lika stor som den brukar vara men självklart kommer jag med min gissning.

Min favorit är Tyskland och för ovanlighetens skull sammanfaller min smak med vad som är vinnartippat. Vilket får mig att tro att tyska Lena inte hamnar överst...
Blir en spännande kväll i kväll, det kan jag lova!

Men okej, listan.

1. Azerbajdzjan
2. Tyskland
3. Turkiet
4. Serbien
5. Armenien
6. Norge
7. Albanien
8. Israel
9. Danmark
10. Island
11. Belgien
12. Ukraina
13. Grekland
14. Cypern
15. Rumänien
16. Ryssland
17. Georgien
18. Bosnien/Hercegovina
19. Irland
20. Vitryssland
21. Moldavien
22. Spanien
23. Portugal
24. Frankrike
25. Storbritannien

Semi nr. 2

2010-05-27T15:34:00.002+02:00

Innan jag ger mig in på den andre semin ett par ord om den första. Jag fick in 8 av 10, men som påpekades i en kommentar, jag satte Slovakien som säkrast och Vitryssland längst ned... Förstör ju lite av helhetsintrycket. Kristina höll inte live och showen var något rörig. Jag var inte den enda som tog fel på den. Och varför Vitryssland gick vidare förstår jag inte...

Nog av det, vi lär inte se någon vinnare från den semifinalen, mer troligt från den andra. Kvalitén är långt bättre och svårt svårt att välja vilka vi får se på lördag.
Jag får förövrigt rösta ikväll!

Här kommer mitt tips

Kroatien
Israel
Azerbadjan
Armenien
Danmark
Turkiet
Ukraina
Rumänien
Litauen
Sverige

---------

Georgien
Irland
Bulgarien
Schweiz
Slovenien
Cypern
Nederländerna

Dags igen. Semifinal 1

2010-05-25T15:34:00.003+02:00

Då är det dags - Eurovision har slagit in portarna och ikväll brakar semifinal 1 lös. I vanlig ordning listar jag de jag tror tar sig vidare till final. Och precis som vanligt finns ett mellanregister med låtar som kan hamna lite var som helst när 17 blir 10. Ett par relativt klara men sen är det en hög av väldigt osäkra. Eller som om så vill, många som är lika bra/dåliga. Så här förutser jag det, sorterat efter hur säkra jag tror dem vara.

Slovakien
Albanien
Grekland
Moldavien
Serbien
Island
Lettland
Ryssland
Bosnien/Hercegovina
Portugal

-------------------------

Belgien
Malta
Finland
Polen
Makedonien
Estland
Vitryssland

Från rost till konsert

2010-05-16T23:42:00.005+02:00

Flera gånger har jag egentligen tänkt skriva, så nu är det hög tid. Och det är i anledning av att vi hade konsert i torsdags. Tidigare i vår började jag nämligen i kyrkokören. Det krävdes inte så mycket för att få med mig: "att testa och se om det kan vara något". Jag trivdes! Härligt människor samt kul att sjunga.

Så jag blev med. Rösten behövde stämmas och rosten slipas bort, och bestämmas i vilka stämma jag egentligen hörde hemma. Efter lite hoppande mellan bas och tenor visade sig att körledaren tyckte mig vara baryton, alltså mitt mellan bas och tenor, vilket gjorde mig till 1:e bas. För det mesta känner jag mig ganska bekväm där.

Hela tiden har det övats med tanke på konserten. Alla sånger var nya (för mig) och sjunga på latin är knappast det jag gör dagligdags. Nu fick jag anledning till det.

Det finns inte vad jag vet någon inspelning av konserten vi gjorde. Istället har jag där det varit möjligt leta fram sångerna på nätet, där presentationen överensstämmer någorlunda med vår repertoar. Hoppar dock över i sångerna kören inte deltog i.

Vi inledde med Kyrie eleison. I en tolkning av Iver Kleive och som jag inte klarar finna.

Därefter var det Ubi caritas. Har hört så många varianter i mitt letande att jag blivit osäker, men tror denna stämmer hyfsat.

Nästa var Look at the world av John Rutter, finns att lyssna på här.

Där efter blev det Magnificat, även kallad Marias lovsång.

För att sedan följas upp av Christ is our Cornerstone av David Ogden, den finns här.

Vi gick sen över till Little Jazz Mass av Bob Chilcott. Här kommer det två första därifrån Kyrie och Gloria.

Vidare blev det Sanctus, Benedictus och Agnus Dei.

Vi avlutade med Karls Jenkins och hans mäktige Adiemus. Vi var inte 200 som i detta klipp, mer 20, men bra det är den!

Det var hela konserten, och som jag tycker blev väldigt lyckad. Ett par lite större missar från hela kören och jag helt off på en av sångerna, men det gjorde inget. Helhet var bra och mycket roligt har det varit att öva och framföra dem!

Topptur - Øretoppen (465 möh)

2010-03-29T19:29:00.006+02:00

För en vecka sen var jag och Lisa uppe på Øretoppen (465 möh). Vi lämnade ett Kirkenes i strålande sol, vindstilla och ett par minusgrader. Ju närmare basstationen vi kom desto mer mulet blev det, och då ligger det bara några mil från byen. Det visade sig att vinden och molnen skulle följa oss hela dagen, fram till vi återvände till Kirkenes.

Men gott klädda som vi var drog vi iväg. Med tur/längdskidor över frusna sjöar och myrar - närmare toppen. Jag, inte helt van med smala skidor överraskade mig själv med att klara mig hyfsat. Så länge det var relativt flackt vill säga. När stigningen egentligen började visade sig att jag inte är i min livs form och att Lisa kunde detta mycket bättre, som dessutom hade stålkanter, något jag saknade.

Stretade på gjorde jag trots allt och där skaren var allt för hård hamnade skidorna på axeln. I en vilopaus trängde solen igenom och visade upp den praktfulla omgivningen och ingav nya krafter.
Vi nådde toppen. Skrev våra namn i boken och skyndade oss ner från den vindutsatta platsen.

Och då kunde man ju tro att det värsta var gjort, men så var det inte! Att åka utför på taniga plankor var inte min grej och jag kände mig som en riktigt nybörjare. Det var inte brant och gott med puder (tog en annan väg ner). Min åkning var ungefär som så: åka snett nedför - trilla, vrida på skidorna och åka snett nedför åt andra hållet - trilla, åka snett nedför åt andra hållet - trilla. Trilla, trilla, trilla - Stön!

Det gick inte ens ploga. Trots det fick jag in några svängar. Telemarkstil var inte i mina tankar att försöka med. Lisa klarade dem ganska bra, t.ex. som på bilden nedan.
Hon stod där sedan och väntade när jag tog mig ned, vilket gick enligt ovannämnda beskrivning. I ren frustration skrek jag ut "jeg kan faktiskt åka skidor, men bare ikke på disse!". Något hon fann ohyggligt roligt.

Men nedåt kommer man alltid. Att jag såg ut som en snögubbe, hör inte till saken.

I kända spår

2010-02-25T21:05:00.006+01:00

På denna tid av året är det ett inlägg som jag alltid skrivet och har gjort ända sen bloggen startade. Nu är det dags igen, nämligen Islands bidrag till Eurovision Song Contest.

Island har i år valt att skicka Je Ne Sais Quoi med Hera Björk. Vilket liknar bidraget de deltog med för två år sen, Euroband med This Is My Life.

Om jag ska säga vad jag tycker så är årets låt för mig helt intetsägande. Går inte gång. Troligen för att jag är ganska trött på musiktypen. Dessutom anser jag den från 2008 vara bättre (som fick en del av mina röster).

Här kan ni se och göra er egna bedömning av årets isländska bidrag:

Mitt utlåtande om Hera Björk (baserat på detta klipp) är att det är tveksamt om hon går vidare. Mer gnista och kraft kommer behövas. Tidigare år har visat att bidrag som detta åtnjuter begränsad uppskattning i Europa. Hon får helt enkelt vara nöjd med att gå till final.

Gråta och bli berörd av en serieroman

2010-02-22T22:49:00.006+01:00

Jag tycker om tegneserier (har bara det norska ordet i huvudet), och då tänker jag inte främst på det korta seriestriparna som finns i tidningen, även om jag läser dem. Nej, jag tänker på den sammanhängande berättelsen som finns i serieromanen. De sista åren har dessa serier blivit allt mer framträdande och uppmärksammade. Nyligen läste jag en sådan, nämligen Laika av britten Nick Abadzis, som precis kommit i norsk översättning.

Sovjet sände den 4 oktober 1957 upp satelliten Sputnik I, världens första satellit runt jorden, något som självklart gav genklang i hela världen. Bara ett par dagar efter den lyckad uppskjutningen gavs det klartecken till utformningen av en ny uppskjutning, denna gång med en levande passagerare. Uppskjutningen skulle ske den 7 november 1957, till 40 års minne av den den ryska revolutionen samt förstärka propagandan de fått genom Sputnik I. Ryssland hade redan långt skridna planer på en sådan uppskjutning men inte att den skulle inträffa så snart! Den korta tidsfristen skulle visa sig påverka passagerarens öde - Laikas öde.

I Nick Abadzis berättelsen följer vi hunden Laika från att hon föds, men blir utkastad på gatan (trots att ägarna tycker det är en speciell hund). Hur hon bli vildhund på Moskvas gator men till slut infångas och därifrån tas upp som en av hundarna som ska tränas för rymden genom program och alla påfrestningarna det innebär. Dels följer vi Laika genom hennes egna ögon men också från vetenskapsmannen Sergei Korolev och djurskötaren Jelena Dubrovsky positioner. Det är den sistnämnda och hennes kärlek till Laika som för mig blev mest berörande, och att hon inte egentligen vill att hunden ska försvinna upp i rymden, ty hon upplever att Laika är en speciell hund. Man ser hennes kval men också hur Laika känner att något är fel. Scenen för uppskjutningen blir mest påtaglig, då Jelena och Laikas ses för sista gången. Jelenas ögon blev fuktiga, mina blev fuktiga, och länge ljuder Laikas gnyende "Matmor Jelena!".

Uppskjutningen av Laika blev en framgång, främst för att de visade att också en människa skulle klara förhållandena i rymden. Men för Laika blev det ingen framgång, hon dog bara ett par timmar efter ha kommit upp i bana runt jorden. Pga den korta förberedelse tiden var hon aldrig avsedd att återvända, vilket hade varit möjligt om mer tid getts. Och om man betänker vad Oleg Gazenko, en av forskarna, sa 1998 blir Laikas öde än mer beklämmande.

"Work with animals is a source of suffering to all of us. We treat them like babies who cannot speak. The more time passes, the more I'm sorry about it. We shouldn't have done it... We did not learn enough from this mission to justify the death of the dog."

Nick Abadzis har skapat en rörande serieroman som ger Laikas liv och ärar minnet av henne som det första djuret i rymden, men också att denne "specielle hund" kunde ha fått ett mycket längre liv.

Mitt Barents Spektakel 2010

2010-02-12T16:26:00.011+01:00

Det var mycket som skedde förra veckan, jag har ännu inte landat då det varit en del även denna veckan. Mitt hem är kaos med kläder och disk lite här och var, och säkert damm också; men det ser jag inte... Barents Spektakel var nämligen från onsdag till söndag förra veckan. Vilket är årets mest händelserika tid i Kirkenes, konserter, seminarier och andra event går om vart annat.

Jag jobbat dock som vanligt och hade ingen möjlighet att vara med på det som föregicks dagtid. Min deltagande sträckte sig till kvällar och helgen. Jag hade köpt festivalpass som var för alla kvällskonserter.

Invigningen var på torget med tyskarna i Pan.Optikum och deras show "IL Corso" - spektakulärt! Ett klipp som visar lite om vad som försigick (inte jag som filmar)

Därefter bar det fort iväg till Fjellhallen och konsert med stämmor från ursprungsbefolkningen i Arktisområdet. Och jag måste säga att det rullade mellan att vara fantastiskt och pina... Men intressant - det var det!

Torsdagen gick jag på en dubbelkonsert med isländska Hjaltalin och ryska Prepinaki. De först nämda gillade jag (isländskt vara det ja..:) och slutade med att jag också köpte deras andra album som inte är utgett i Norge (gillar den!). Det ryska bandet var inte så bra, dessutom var jag trött och hade jobb dagen efter, så jag lämnade innan den var slut. Klockan var ju trots allt 1.

Fredagen hade två spännande konserter där norska Sivert Høyem var först ut. Han har som tidigare frontperson i Mandrugada fått stor uppmärksamhet och han sista album Moon landing från 2009 är lyft till skyarna. Jag tycker å min sida att musiken blev lite enforming. Det tog bra länge innan han förstod att han var på konsert, men då taggade han till rejält! Och låten Moon landing är riktigt bra! Musikvideon kan ses på http://www.youtube.com/watch?v=z6zug2U__TE

Konserten efter var långt mer minnesvärd. Den var med det ryska bandet Nogu Svelo! (Ногу свело). Där var det underhållning och bra musik! De är också väldigt stora i Ryssland och var bl.a. med och gjorde låten för Rysslands kanditatur för OS i Sochi (enligt wikipedia). Synd bara att så många lämnade lokalen efter Høyem och inte gav ryssarna en riktig chans. Det var mestadels norrmän som gick.. Men det gav ju mer plats på dansgolvet för oss andra :)
Jag tog två filmklipp. Inte så bra kvalité på själva klippet men visst hör man att det är kvalité på musiken!?!?

Klockan hann bli fyra innan jag var i säng och mycket av lördagen gick jag därmed glipp av.. Lördagen var också samefolkets dag med firande och uppmärksamhet lite här, var, bl.a. på "Transborder café" där det bjöds på allehanda inslag av samiskt: politik, vetenskap, kultur m.m. Orkar inte vara mer detaljerad...

Innan cafét var det en speciell tillställning i en stor snölabyrint. Till ljudet av renflyttning från inlandet till havet gick man i labyrinten. Samtidigt lästes texter upp som behandlade samisk kultur och poesi på samisk. Atmosfären blev onekligen speciell där man vandrade i cirklar och såg övriga människor som i tystnad deltog.

Kvällens höjdpunkt var dock konserten med Mari Boine. Det finns ingen större samisk artist och hon gjorde en riktigt bra konsert! Den var helt fantastisk! Och de som inte upptäckt henne borde verkligen göra det. Hennes sista platta, som kom i höst - Sterna Paradisea, är också den mycket bra! Jag njöt i fulla drag! Hittade en filmsnutt på Youtube från konserten - varsågod!

Sedan blev det mer samiskt, nämligen gruppen Duolva Duottar. Och dem rappar på samisk (och lite norska)! Det är inte ofta man hör det, och faktiskt är de de första. Jag förstår inte ett jota, vilket betyder att intresset för den exotiska blandning avtar efter några låtar, då rap inte helt är min musiksmak. Här ät ett klipp från när de deltog i programmet Norske talenter på NRK.

Den tredje konserten för kvällen (yup, det var tre) var det ukrainska bandet Undervud. Men min koncentration var lite borta så jag blev kvar bara ett par låtar, trots tt musiken var helt okej. Att vara på konsert mitt i natten kräver en del och där var min energi borta.

Det var en del aktiviteter på söndagen men jag deltog inte utan sov mest. Skönt det också! Totalt sett var Barents spektakel väldigt rolig, och det är ju så att man längtar till nästa års upplaga!

Då solen kom

2010-01-23T14:42:00.007+01:00

"Det ljusnar. När Alberte dammar ligger ett främmande, blekt ljus in i rummet, det kommer tidigare allt eftersom dagarna går. Mörkret som hade översvämmat allt, så att det bara fanns en fläck av gryning kvar, sjunker tillbaka. Fläcken tar sig och växer. Glöden på himlen i söder blir häftigare, flammar mer. Molnen får guldkant. En dag är en fjälltopp långt borta rosenröd och nästa dag en annan.

En dag lågar krönet av Byfjellet som om skenet från en eldsvåda föll över det. Nästa dag går Alberte upp till Jakobs rum lite före tolv.
Strax därefter kommer fru Selmer, liksom av en händelse. De står tysta och ser på Vasstind långt söderut. En gloria växer omkring dem, blir bländande. En skära av intensivt ljus glider fram vid sidan av fjälltoppen.
- Där är den, Alberte, säger fru Selmer andlöst. Skynda dig - pappa, Jensine, notarien - de måste komma genast. Jag är säker på att de glömmer tiden allihop.
Alberte springer, ropar i trappan efter Jensine och knackar andfådd på pappas kontorsdörr.

När hon kommer tillbaka måste hon sluta ögonen en sekund. Ett mirakel, en uppenbarelse, något över allt man mindes och kunde föreställa sig, står i klyftan mellan Vasstind och Flatangstind och lyser rakt in i Jakobs rum. Och Jakobs rum är upplyst snett underifrån med långa skuggor uppåt väggarna - det är overkligt och främmande som en teaterkuliss. Världen är inte längre kall och fast, hel och sluten. Den är upplöst i guld och blått
Bakom sig hör hon pappa, notarien och Jensine strömma in i rummet. Längst bak Leonardsen.
- Var så god, Leonardsen, stig bara in, säger häradshövdingen. Och fru Selmer instämmer.
- Ja, käre Leonardsen, naturligtvis. Så att ni kan säga att ni kan säga att ni har sett solen. Ni vet ju att det dröjer ett tag innan den syns från bottenvåningen.
Paus. Ingen finner något att komma med. Alla stirrar på fenomenet. Och om det nu är det ovana ljuset eller vad det kan vara, fru Selmers ögon blir fulla av tårar, i år som i fjol, som alla år.
/.../
Alberte glömmer plötsligt sig själv och lyfter prövande händerna mot ljuset för att känna om det är någon värme i det. Notarien blir glad att finna något att säga. Han ler och skakar på huvudet:
- Ånej, fröken, det är nog för tidigt.
Alberte rodnar som om man kommit på henne med något orätt.
Nu försvinner solen bakom Flatangstind, som är alldeles mörkblå. När det sista av solskivan är borta, kommer det förläget men uppriktigt från Leonardsen:
- Det var verkligen en vacker syn.
Isen är bruten. Alla ler och säger något. Fru Selmer försäkrar:
- Det är så sant som det är sagt, Leonardsen."

Ur Alberte och Jakob av Cora Sandel, i översättning av Gunn-Britt Sundström, 1997. Ursprungligen utgett 1926.

Hur var det nu jag pratade?

2010-01-18T20:14:00.003+01:00

När jag var hemma i Sverige fick jag ett flertal gånger frågan hur jag pratar här i Norge. Ja, det er et godt spørsmål! Om sanningen ska fram så vet jag inte riktigt, är inte medveten om det. Men svaret går förstås att utveckla.

Jag försöker att hålla mig till norska så mycket som möjligt, speciellt på jobbet. Både i text och tal. Tycker det är respektlöst att inte försöka. Kunderna ska kunna förvänta sig att bli bemötta på norska. Vi befinner oss trots allt i Norge!

Så jag använder norska där jag kan, vilket är i standarduppgifter/samtal. Där tror jag mig behärska det ganska bra. Folk förstår åtminstone vad jag säger och fraserna är så standardiserade att jag inte behöver reflektera över vad och hur det sägs. Det är när samtalen går utanför "säkra" områden som mitt språk skiftar karaktär och jag verkligen avslöjar mig, att inte hela norska ordförrådet ligger i ryggmärken, samt att meningsuppbyggnaden inte är vad som förväntas. Norska ord går om vartannat med förnorskade svenska ord och jag hoppas att mottagaren snappar upp betydelsen. Det blir alltså svorsk!

Det svåraste att kontrollera är språkmelodin. Jag saknar nog naturlig fallenhet för språk och jag misstänker att melodin är svårast att få till. Det brukar inte dröja många meningar inte jag får frågan "er du svensk?". Men jag tränar på att få frågan så sent som möjligt! Är trots allt kul att bli tagen för en inföding. Ja, för det har faktiskt skett ett par gånger. Och med "inföding" menar jag nordlending. För jag pratar dialektalt! Vilket många, som inte är härifrån, tycker är charmigt... Det blir enklast så när det ändå är det jag hör omkring mig. När jag var i Tromsø fick jag t.o.m. höra att jag hade lite finnmarksdialekt! Hææ?!? Trodde i alla fall att jag höll mig till säkra nordnorska drag, men tydligen går jag djupare än så...

Rotade fram ett klipp med Arthur Artzen när han gör sin nordnorska karaktär Oluf. Är det så här jag pratar? Har absolut ingen aning och jag vet inte ens vilken dialektsdel i nord han placerar sig i men roligt är det när han pratar om avflyttning av Nord-Norge.

Nytt år, och ett löfte

2010-01-07T21:45:00.005+01:00

Ett nytt inlägg! Ja, ser man på. Jag har inte tynat bort eller gått i ide. Nu senaste är jag tillbaka efter en relativt lång ledighet med jul och nyår i Sverige. Jul med hela familjen och hela skaran av syskonbarn. Härligt att träffa alla efter en lång frånvaro! Det är trots allt familjen och syskonbarnen man saknar när möjligheten till att träffas är begränsad och jag bor på långt avstånd. Det var en mycket bra jul och första gången på mycket länge som den inte firades i föräldrahemmet. Dessutom en vit jul, liksom stora delar av landet!

Att komma från mörkret i norr (där jag inte hade sett solen sedan 14 november) ner till syd kändes som att komma till konstant ljus. Att solen var uppe hela dagen. Vintersolståndet i Kirkenes bjuder på "ljus" mellan 9-13. En stor konstrast med andra ord och till att börja med blev jag bländad, men avpassade mig fort. Nu när jag är tillbaka i nord så kanske en del tror att jag känner mig oerhört deprimerad (med tanke på ljuset alltså) men det är jag inte. Jag tycker det är vackert och har generellt aldrig haft problem med vinterhalvåret. Möjligen att det närmsta veckorna med solen återkomst (20 januari) och efterföljande dagar blir jobbigare. Då man faktiskt blir påmind om att världen innehåller ett gult klot.

21 december 2009, kl. 11 - "Årets mörkaste dag"

En annan upptäckt jag gjort är att yr.no och prognosen här till höger visar helt fel temperatur. Lägg på ytterligare 10-12 minusgrader så är den mer representativ för verkligheten. Det sista dagarna bjuder alltså på -25 till -30.

Jag är inte den som brukar avlägga nyårslöften. I år gör jag det - minst 52 blogginlägg. Så, skruva upp champagnen och fira - jag är tillbaka!

En vecka av trevligheter

2009-11-12T20:01:00.007+01:00

Förra veckan var en sådan där speciell vecka då man får resa runt och se dig omkring. I samband med jobb bar det av till Trondheim för en dag med seminarier. Dagen efter satte vi oss på Hurtigruten för konferans i tre dagar innan det avslutades och vi la till i Tromsø. Där jag blev helgen ut med vänner och gemenskap.

Träffa många kollegor från hela Norge och dessutom många från den nordliga regionen. Två studiekamraten från min tid i Tromsø mötte jag också. Socialt och trevligt med 360grader vinkel vacker vy vart än man såg. Intressanta och givande seminarier som fördjupade min förståelse en hel del, speciellt bibliotekssystemet vi använder (vilka var de som ansvarade för dagarna).

Maten måste jag också säga var underbar. Buffé till frukost och lunch med många efterrättsval och middagen var trerätters och nydelig!

Här kommer lite bilder

Nidarosdomen i Trondheim

Möter södergående båt tidigt på morgonen

Folk på kajen i Rørvik

Inseglingen till Bodø
I gryningen lämnade vi Harstad

En annorlunda högtid

2009-10-22T21:25:00.003+02:00

Jag hade sett fram emot det. Tagit långhelg från Kirkenes till Karlstad och Borås. Tanken var att jag skulle fira och njuta, känna stolthet över mig själv. Men tjii fick jag. Natten innan den akademiska högtiden spydde jag. Mat för säkert tre veckor välde upp och matsäcken vara nära samma öde...

Nej det blev inte som jag tänkt mig. Vit som ett lakan sa dem jag var. Genomförde ceremonin på piller och en halvsmörgås för mer fick jag inte behålla. Men jag kände stolthet när vi tågade in i Folkan. Jag var där, på benen, mådde för tillfället ganska bra och jag hade examen. Det var slutfört.

Det värsta började efteråt. Tre rätters middag på Hofsnäs herrgård. Nej det gick så klar inte. Prövade förrätten, de andra - min familj - sa soppan var ljuvlig. Jag kände inte så mycket. Ett par skedar gick i alla fall bra och illa smakade det ju inte. Sen var jag typ mätt.

Då kom varmrätten.

Det räckte med en blick tallriken. Jag klarade inte mer. Dofter. Illamående direkt. Ut för att få luft. Där gick jag och tyckte synd om mig. Gjorde ett nytt försök att återvända till bordet. Tog ett par bitar. Smakade ingenting, jag måste ligga ner. Huvudet snurrar och värker.

Från soffan hör jag sorlet från de andra.

Somnar.

Efterrätten kommer fram. Jag vänder tillbaka till bordet, äter lite chokladtårta. Gott, men ack! så mätt jag är. Inte mycket går ner.

Skymningen lägger sig utanför, sällskapet löses upp.

Nästa dag mådde jag bättre. Men festen var då sedan länge slut.

Element

2009-10-05T20:16:00.002+02:00

Igår gav jag upp och slog för första gången på elementen. Det hela började som en kamp mellan mig och temperaturen. I slutet av augusti kom en liten köldknäpp och jag var frestad att slå på men tänkte samtidigt - "inte kan man ha elementen på i augusti". Så jag lät dem vara avstängda.

Jag klarade mig bra under september. Tillsammans med tröja och filtar tyckte jag det var mysigt och hemtrevligt att vara invirad. Det var egentligen inte några problem, jag uppskattar ju när temperaturen är sval. Men sen en vecka tillbaka började igen den riktiga kampen! Nätterna har då utomhus varit minus. När jag la mig på kvällen var sängen så där blöt och fuktig som man förknippar med sovsäck och tält. Den första halvtimmen låg jag ihopkurad och väntade in värmen. Dubbla filtar låg självklart redan över täcket. De sista nätterna innan kapitulationen sov jag med sockar och överkastet över täcket och filtarna. Men när jag vaknade på morgen och fortfarande var kall hade jag mina föraningar om att detta var sista natten.

Utöver att hålla sängvärmen gällde det också att komma ur när morgonen väl anlänt. Det var jobbigt! Att tvätta sig samtidigt som allt runt en bara är kallt!

Egentligen var det lite dumt att avbryta igår. Då jag samtidigt bytte till duntäcke. Jag skulle nog klarat ytterligare ett par nätter. Men nu tänker jag inte försöka. Jag har gett upp. Klarade mig till 4 oktober.

Elementet får stå påslagna. 18 grader, och jag njuter av värmen.

När hösten sveper in

2009-09-20T19:15:00.006+02:00

De sista veckorna har hösten gjort sitt stora intåg. Första tecknet här i norr är skymningen som lägger sig och det blir mörkt om kvällen och natten. Därefter att naturen tar på sig sin färglada klädnad - trädverk och bergsluttningar som paraderar i färg.

Löven ruskas om när vinden rycker och många har redan släppt av dess kraft. Men ännu ståtar många i guldfärg, hur länge göra dem det? På marken tittar lingon och blåbär fram och inbjuder till plockning, om inte i korg och hink så åtminstone i en vandrares mage.

Ett annat säkert tecken är när norrskenet virvlar fram mot den svart draperade himlen. Den drar sig än hit än dit och lämnar en känsla av ödmjukhet inför naturen, dess väsen och skapare. Dansen går i grönt, men den som har tur får se ytterligare färgskepnader. Norrskenet lever sitt eget liv, med människan som statist och jorden som manege.

2009-09-10T16:03:00.006+02:00

I Norge är det Stortingsval (Riksdagsval) den 14 september och som vanligt ploppar väljarbarometrar upp som försöker placera ens politiska ståndpunkter. Jag får inte rösta i valet men ville ändå se hur jag låga till. Här är mina resultatet..

Aftenposten
Mest enig med Arbeiderpartiet
Nordlys
Mest enig med både Ventre och Høyre

VG
Mest enig med Senterpartiet

Dagbladet
Mest enig med Kristelig Folkeparti

Partitesten:

KrF

Dette partiet passer for deg.

Ta quizen her!

Att trivas

2009-09-08T16:30:00.004+02:00

Jag är glad. Glad för att vara igång med jobbet. Glad för att vara tillbaka till Norge och Nord-Norge. Efter sista halvårets tröga levende är det härligt att åter ha uppgifter. När jag sökte jobb ville jag helst till Norge. Jag trivs i landet och tyckte dessutom att jobbtjänsterna lät roligare och mer passande för mig. Att det blev norrut var glädjande bonus. Om jag hade fått välja så hade jag återvänt till Tromsø - en plats jag älskar med vänner jag tycker om! Men jag klagar inte, utan är nöjd. I glädjeämnen som den vackra naturen finns många likheter, såsom det karga och ljusets växlingar.

Nu när jag inte är lika trött om kvällarna orkar jag ta mig för att njuta av böckernas värld. Ur novellsamlingen Kärlek, uppror och kardemummakärnor med indiska författare läser jag dagligen en novell, reflekterar och faschineras av ett samhälle långt ifrån min egen. Hittills har många av dem berört Indiens mångfald av människor, möten dem emellan och vad som är ens identitet. I vad ligger den, kulturen? Och vad sker när de möts i exempelvis tågets gungningar. Hur uppfattas den av utomstående?
Som sagt, intressanta ämnen!

Geografisk belägenhet

2009-09-05T15:40:00.003+02:00

För att alla dem som undrar var Kirkenes ligger(men inte orkar ta reda på det) kommer här en karta från gulesider.no/kart. Landsgränserna är otydliga men ungefär vid den gröna pricken ligger Treriksröset och den röda är så klart Kirkenes. Tromsø och Murmansk är också utmärkta. Dessutom finns andra ryska platser med, medan de norska har utelämnats och framträder i karttjänsten först vid närmare inzoomning.

Första veckan

2009-08-30T21:02:00.002+02:00

Min första vecka på jobbet har gått bra. Ganska hektiskt och mycket nytt att sätta sig in i. Det är mycket som snurrar och huvudet har på kvällen varit trött. Föga förvånande. Jag är dessutom inte van att alarmklockan för oväsen kl. 06.00. Kan inte minnas när jag gått upp så tidigt flera dagar i rad. Jag är ingen morgonmänniska men det ska nog gå bra. Några gånger i veckan har jag kvällspass och då får jag sovmorgon...

Tillbaka till jobbet.

Kollegorna består av sju trevliga kvinnor, av vilka jag möts med uppskattning, nyfikenhet och glädje. Jag har en del att lära men kan redan se att mina kunskaper och det jag anställts för smidigt glider in i tomrummet de tidigare haft. Att tid frigörs för dem att fokusera och utveckla sitt arbete. Jag är full av förväntan och ska nog trivas. Hittills har det mest bestått av uppläring och lite repetition. Men tanken är väl att jag denna vecka ska bli mer självgående.

En plats med optimism

2009-08-20T13:56:00.007+02:00

Ytterligare en vecka har passerat och jag känner mig mer och mer tillrätta, hittar fram och livet formar en vardagligare atmosfär. Trots att det är först nästa vecka jag börjar på jobbet.

Jag njuter mest då denna vecka bjudit på härligt väder med sol och relativt varmt, upp mot 20 grader. I tisdags gick jag en tretimmars tur i de närbelägna fjällen/bergen. Behaglig var turen och det var skönt - ströäta blåbär och ta bilder. Om bergen skulle jämföras med andra platser i Norge är de inte alls höga, ingen topp når över 500m. Av bilderna (och i verkligheten) att döma är det lätt att blir lurad och tro att det är högre. Troligen för att trädgränsen går 50-100m upp på bergsluttningarna. De flesta toppar runt Kirkenes är ca 200m med ett par som når något högre. De lämpar sig dock väldigt bra som strövområde med fina vyer.

Så vad är Kirkenes för en plats då? I invånarantal är det inte mycket, hela kommunen har ca 10.000 inv. vilka är utspridda på ett par orter inom radien av 1mil med Kirkenes som centralort. Jag skulle gissa att många instinktivt tänker - utifrån ortens belägenhet - att det måste vara en plats kantad av misär och avflyttning. Kan hända det stämmer för många kommuner i Nord-Sverige men inte för Nord-Norge. Visst finns platser även här som sliter med att få allt att gå runt, men många av platserna präglas i dagarna av stor optimism, inte minst här i Kirkenes.

Om jag ska ta Kirkenes som exempel så nyöppnade järnsmalmsgruvan i april efter ha varit stängd sen 1996. Gruvan har sedan 1910 transporterat malm och gruvan och stadens historia är nära sammanbundna. Det är inte bara gruvan som orsakar framtidshopp utan också världens största outnyttjade gasområden, det sk. Stockmanfältet i Barents hav norr om Ryssland. StatoilHydro kommer vara med att utveckla området där Kirkenes med sin hamn troligen får stor betydelse. Närheten till Ryssland och handel och samarbete mellan länderna har alltid varit viktig. Kalla kriget satte dock stopp för mycket av det, då detta var enda plats där ett Nato-land direkt gränsade till Sovjetunionen. Förhållandet börjar nu tina och förhoppning spirar.

Det blev visst en del, men jag ville sätt ord på att det just nu sker väldigt mycket i området. Något som även avtecknas i byggverksamheten. Det byggs och renoveras överallt. Dessutom finns planer på att bygga världens högsta trähus. Framtiden får utvisa om vad som sker av visionerna, men stor optimism råder.

Bild från: http://www.dagbladet.no/2009/06/07/nyheter/innenriks/arkitektur/barentshavet/6592150/

Resan till nordöstra Norge

2009-08-14T14:46:00.007+02:00

För ca en vecka sen kom jag hit. Hit där det är tänkt att jag ska jobba och bo. I bostaden har jag än så länge inte Internet utan är hänvisad till biblioteket och turistbyrån. Där är tiden begränsad och datorerna populära, så internetsessionerna blir korta. I går upptäckte jag dock att kommunen har fria internetzoner. Har man trådlöst, vilket jag har, är det bara att koppla upp sig. Bra service!

Det betyder att jag åter igen kan ge ljud i den digitala mikrofonen!

Så här är jag nu, i nordöstra Norge i staden/samhället Kirkenes nära den ryska gränsen. Tillsammans med mamma och pappa åkte vi hela vägen upp med mitt flyttlass. Längs med den den svenska östkusten och genom finska Lappland. Det krävdes två övernattningar, en i Härnösand och en innan Rovaniemi. En lång tur som gick över förväntan och utan direkta problem. Längs vägen såg vi Höga Kusten-bron, Haparanda och Torneå som är så ihopväxta att man knappt märker att det är ett nytt land (om det inte vore för att de finska namnen stod före de svenska och inte tvärtom som de hittills hade varit), massa renar som sprang längs med vägen, jultomtens hemvist mitt på polcirkeln, ändlösa vidder och småsjöar överallt. När vi närmade oss Norge och kustområdet blev bergen högre och vägarna sämre, men då var vi så gott som framme.

En härlig resa och klart minnesvärd! Men det är nu (förhoppningsvis) som det intressanta och spännande börjar!

Höga Kusten-bron

Polcirkeln, tillika jultomtens hemvisst i Rovaniemi

Vidderna i Nord-Finland

Renar längs vägen

Stugan i Jämtland

2009-08-04T00:05:00.010+02:00

Tillsammans med pappa och min bror Jonathan var vi till släktens stuga i Jämtland (mamma stannade kvar i Östersund) i ett par dagar. Härliga dagar med fiske, spel och mest ta det lugnt och ha det härligt. Eftersom det är ett tag sen jag publicerade bilder så här kommer ett gäng.

Här är den lilla men härliga stugan, helt fri från fashionabla saker som el och rinnande vatten, dessutom helt utan mobiltäckning.

Båten vi är ute och fiskar i och bordet där vi rensar den.

Öringarna är efter vi grillat dem på öppen eld redo att ätas. Men vi tar bara de små, de stora följer med hem.

Ca 500m ovanför stugan ligger en fäbod där morfar som barn visades under sommaren med familjen och många djur. Dessvärre börjar det bli igenväxt, även om det är möjligt att bo här, men inget jag har gjort.

Uppifrån buvallen, som det kallas, är utsikten väldigt fin.

Så här vackert var det när vi lämnade stugan för att vända tillbaka till civilisationen.

Change?

2009-07-08T01:58:00.003+02:00

Som de flesta nog märkt har uppdateringar varit ytterst få under sista året. Det hänger inte samman med att min liv varit fullbokat och tiden runnit i väg. Inte heller att det varit händelsefattigt. Nog för att bloggen många gånger varit aktivitetsbetonad och att jag under sista månaderna mestadels ägnat mig åt jobbsökande, vilket varken är roligt eller intressant. Nej, mer då avsaknad av inspirationen. Att bo i Karlstad, min hemstad, som jag gjort under sista året är inte vad jag velat. När jag flyttade tillbaka från Borås var min övertygande inställning att det var en lösning för några månader. Att jag snart skulle vara utflugen, med examen i hand och ett spännande jobb framför mig. Så blev det inte. Bloggen har därför inte varit som jag velat.

Men min förhoppning är nu förändring. Till slut fick jag jobb! Jag vågar inte riktigt skrika ut var, inte här på bloggen iaf. De som har mig på facebook vet dock. Jag väntar tills kontraktet är skrivet. Tanken är att börja i slutet av augusti. Och så mycket kan jag åtminstone säga att det är tillbaka till Norge! Därav min förhoppning om mer liv i bloggen. Under mitt år som utbytesstudent var jag ju ofta uppe på tre inlägg per vecka. Fortfarande kan jag gå tillbaka och tydligt se inspirationen och glädje i texterna i näsan varje inlägg!

Min tanke är att bli mer personlig om mina förehavanden och tankar. Det är trots allt det jag tycker om att läsa i bloggar. Jag får se om det lyckas. Att visa mer av sig själv är att göra sig sårbar. Men jag tror att jag är mogen för det - att stå upp för mig själv, tillit till den jag är och förtröstan på Gud.

Jag spår (gissar) slutresultatet

2009-05-16T15:41:00.004+02:00

Då är finaltiden inne och det lär blir en underhållande och spännande kväll. Jag ser fram emot den! Om semifinalerna var svåra att tippa (fick 9 av 10 i den sista) så är ändå det en lätt bris i jämförelse med finalen. Självklart finns ett par vinnarkandidater, men vem det blir - mycket svårt att avgöra. Jag tror att Norge klarar av det till slut, trots att de varit vinnarfavoriter så gott som hela tiden och att den som varit det sällan vinner. Min förhoppnings är i alla fall att det blir så. Estland skulle jag också vilja gick bra, men tror inte att tillräckligt många uppskattar det magiska och suggestiva i den för att komma till absoluta toppen.

1. Norge, Alexander Rybak - Fairytale

2. Bosnien&Herzegovina, Regina - Bistra Voda

3. Azerbajdzjan, Arash & AySel - Always

4. Grekland, Sakis Rouvas - This is our Night

5. Turkiet, Hadise - Düm Tek Tek

6. Ukraina, Svetlana Loboda - Be my Valentine(Anti-Crisis Girl)

7. Armenien, Inga&Anush - Jan jan

8. Estland, Urban Symphony - Rändajad

9. Island, Yohanna - Is it True

10. Frankrike, Patricia Kaas - Et s´il fallait le Faire

11. Sverige, Malena Ernman - La Voix

12. Albanien, Kejsi Tola - Carry me in your Dreams

13. Spanien, Soraya - La noche es para Mi

14. Rumänien, Elena - Balkan Girls

15. Malta, Chiara - What if we

16. Waldo´s people - Lose control

17. Portugal, Flor-de-lis - Todas as ruas do Amor

18. Ryssland, Anastasya - Mamo

19. Danmark, Brinck - Believe again

20. Moldavien, Nelly - Hora din Moldova

21. Storbrittanien, Jade Ewen - My Time

22. Litauen, Sasha Son - Love

23. Tyskland, Alex swings Oscar sings- Miss kiss kiss bang

24. Kroatien, Cukrow - Lijepa Tena

25. Israel, Noa&Mira - There must be another way

Så här blev alltså min lista. Vansinnigt svårt! Det är så många i år som är jämfördiga, och är bra. Kan verkligen gå hur som helst!

Så här slutar semifinal 2

2009-05-14T18:31:00.003+02:00

Jag hade nio av tio rätt i den första semin. Klart över förväntan!

Men nu är det nästa semi. Ett par av dem är ganska givna men sen blir det svårt (de fyra sista). Startfältet är klart bättre än i tisdags, där den första halvan var dålig, med några få undantag. Och som tidigare sagts, i denna start har jag mina favoriter, Norge, Estland, Albanien och Azerbadijan.

Norge
Azerbadijan
Ukraina
Grekland
Estland
Albanien
Moldavien
Kroatien
Irland
Danmark

Jag tror alltså alla hela Norden hamnar i finalen. Men att Danmark gör det är jag inte ett dugg säker på.

Bedömer utgången av semifinal 1

2009-05-12T18:29:00.003+02:00

Det är åter dags för Eurovision song contest, och precis som de senaste åren ger jag mig på att förutse utgången. Vilket är allt annat än lätt. Det är trots allt med ett nordeuropeiskt perspektiv jag försöker uppfatta sångerna och hur de andra kommer rösta. I startfältet har jag ingen speciell favorit, men tycker att Armenien är ganska härligt. I nästa semi har jag desto fler som jag tycker om.

Men i alla fall, 10 av 18 låtar går vidare. Dessa är enligt mig (rangordnat).

Turkiet
Bosnien & Hercegovina
Armenien
Rumänien
Portugal
Island
Bulgarien
Finland
Sverige
Israel

Hoppsan, alla tre nordiska länderna går visst vidare...

Examen i hamn

2009-04-18T14:55:00.002+02:00

När jag senast skrev här på bloggen var jag i slutskedet av min magisteruppsats. Slutseminariet var i december, men då fick jag även en "förbättringslista" på vad jag skulle förtydliga, kommentera, mm. Det var långt svårare än jag trott att ta tag i det; att lägga till ny text när texten redan har sin form och innehåll. Jag drog mig för att göra det.

Jag var alltså i slutskedet. Sen dess har den blev betygsatt och publicerad. En helt underbar känsla att ha plitat på den i över ett år, att den äntligen är klar! Allt det där med tidsramar och dyligt sprack dock totalt. Jag hade inga realistiska förhoppningar om att den skulle vara klar innan förra årets sommar eftersom jag samtidigt läste en extra kurs. Vilken tog slut på början av hösten, så tanken var att uppsatsen och kursen skulle vara klara samtidigt. Men av flera orsaker blev det inte så. Delvis p.g.a. mig, och delvis p.g.a. mina informanter.

Efter att ha fått magisteruppsats klar och publicerad, var det hägrande målet nära - magisterexamen. Och nu har jag den! Är så glad och stolt över att jag faktiskt lyckades! Inte för att mina studier på högre nivå varit fylld av motgångar, utan mest för att det varit så avlägset och så stort.

Sedan en tid tillbaka är jag inne i nästa skede - att skaffa jobb. Ansökningar skrivs till långt och nära med förhoppningar om att komma på intervju och bli antälld. Vilket är svårt. Tidningar basonerade ut att bibliotekarier är bristyrke om tre år. Just nu är situationen den raka motsatta - mycket svårt att få jobb. Jag har ändock förhoppningar om att inte behöva gå utan jobb allt för länge.

Dessa böcker

2009-02-28T17:23:00.003+01:00

I tisdags började den årliga bokrean. Som vanligt kollad jag igenom katalog och tidningar efter intressanta fynd. Det jag letar efter är främst inte en roman eller dylikt, utan facklitteratur. Först då finns chansen att faktiskt hitta spännande verk till rimliga priser. Skönlitteratur finns året runt och särskilt de böcker som förekommer på rean då pocketversionen redan är utgiven (dessutom billigare). Dock är jag inte motståndare till hårdpärmsböcker (vilket jag tidigare tagit upp) men jag finner det inte värt att införskaffa böcker som verkar "lite intressanta" utan hellre en pocket lite senare.

Till saken hör säkert att jag redan har skönlitterära böcker i bokhylla, vilket inte så sällan införskaffats på bokreor, och förblivit olästa. Speciellt dessa ryska storverk, vilka jag skulle läsa och visa upp min kulturella status med. Jag kommer säkert läsa dem, men vill hädanefter undvika att införskaffa bokvärmare.

Mitt fokus var alltså på facklitteratur.

Och jag hittade böckerna jag spanat in, andra lät jag vara. Allt som allt blev det tre böcker, vilket får anses måttligt, med tanke på hur det gick till för ett par år sen.

Böckerna:

Nya religioner: En uppslagsbok om andliga rörelser, sekter och alternativ andlighet

Hiroshige

The Samurai and the sacred / Stephen Turnbull

Tre intressanta böcker. Bilden här bredvid är en av Hiroshiges vackra konstverk. Mycket fascinerande!

Island 2009

2009-02-15T20:05:00.003+01:00

Då var det dags för den fina traditionen att presentera Islands bidrag i Eurovision. Det är Jóhanna Guðrún Jónsdóttir som i maj representerar landet med låten "Is it true". I mitt tycke en fin ballad med en väldigt vacker röst. Men jag tror att den blir allt för anonym i Moskva, när låtantalet stiger försvinner den i mängden. Många ballader är redan klara för ESC och bland dem står sig den förvisso rätt bra, men islänningarna får nog vara nöjda om den kvalificerar sig till andra rundan. Låten är något för anonym och Jóhanna kommer behöva visa mer inlevelse i sången än hon hittills gjort (även om det var hyffsat i finalen).

Här framför hon låten i gårdagens final.

Resor och händelser

2009-02-02T19:21:00.003+01:00

Jag hoppar över det uppenbara (att bloggen uppdateras synerligen sporadiskt) och går istället vidare. Jag hade tänkt skriva (alltså förra veckan) om några kortare resor, men så kom sjukdom över mig och mitt intresse av inlägg sjönk fort. Skönt nog så är jag nu bättre och tycker ändå att det vore kul att nämna det. Bloggen fungerar trots allt, åtminstone tidigare, som ett sätt för mig att hålla reda på vad jag haft för mig.

Jag har alltså var iväg från stan, två gånger närmare bestämt. Den första lilla trippen var till Ljusdal, vidare till vår fina huvudstad - Stockholm, och sen hem. Varade allt som allt två dagar. Jag tar mig friheten att inte delge detaljer. Det var dock väldigt roligt, speciellt att komma tillbaka till Stockholm. Staden har så många härliga människor inkvarterade hos sig! Jag imponerade även på mig själv med att hitta ifrån Slussen till Stureplan. Enligt många kanske inte så imponerande, men jag blev nöjd med prestationen. Dessutom fanns det bokaffärer längs vägen..

Den andra resan gick till fjällen, till Trysil. Två dagar skidåkning och umgänge med sköna vänner. Jag klipper en kort beskrivning så som jag beskrev resan för en vän.

Trysil var mycket härligt! Det snöade hela helgen, så alltid nytt puder att åka i! Första dagen var det däremot en hel del vind, och kalfjället var avstängt. Ett tag var det som om nålar trängde in i ansikten när jag åkte, obehagligt. En hel del andra fadäser var vi med om; när vi på lördagen skulle åka till stugan, över fjellet, så var som tidigare nämnts liftarna på kalfjället avstängda, så det blev klart besvärligt, dessutom fick vi tidsbrist, när alla liftar stängde 15.30. Vi körde störtlopp ner för svarta backar för att nå nästa lift, men hamnade ändå på fel ställen. Personalen hade redan börjat packa ihop stolsliftarna, och vi fick på nåder åka med upp. Kan tilläggas att personalen i samma lift, fast vid toppen, hade tidigare sagt att vi aldrig skulle klara det. Men vi försökte och det gick inte alls vägen... Istället drog vi till turistcentret där gratis bussar skulle avgå. Där var det fullproppat med folk, och alla ville in i bussen med skidor, snowboard och allt. Jag kunde inte röra mig, stället pressades vi mot bussingången. Till andras förtret då de väntat mycket längre än vi. Väl inne i bussen fick vi stå som sillar, medan den drog iväg mot hytteområdet. I en lång svängbacke var det dock stopp. Bilar stod längs vägkanten och kunde inte komma upp och chaffören vågade inte köra förbi. Där stod vi i 20min och väntade... Klart jobbigt, inte bara för att det var varmt och trångt, toanödigt var jag också, och hade så varit i ca. 3 timmar... Som kuriosa fick jag höra några norskor brevid mig(som satt) sjunga "Vi drar till fjällen, fest hela kvällen" på perfekt svenska.

Till slut var vi åtminstånde framme.

Lite senare på kvällen när folk hade duschat och bastat, tog vi fram snacks och annat gott. Jag drog fram en popcorn-påse, kastade in den i mikron och drog på 2,30min. Hanna kom när det plingade och tyckte jag var allt för snål med tid, och drog således upp ytterligare 2,30. Jag som var den ende som inte hade duschat, tyckte: "fint, då ordnar hon det där och jag kan gå iväg till duschen". Det gick inte så bra. När jag kom ut ur duschen&bastun fick jag höra att popcornen tagit eld i mikron, och en mysig rökdoft låg över hela rummet... Lite tidigare hade vi dessutom läst att brandvarnaren utlöses lätt, och om så sker blir vi betalningsskyldiga 5000NOK! Lyckligtvis hände det inte. Trots att vi även prövade få igång en kamin och att rök bolmade upp (mot brandvarnaren som satt rakt ovanför). Dan fick stå med en stor handduk och vifta :)

Haha, ja så går det till när Karlstafolk åker till fjällen! :)

Yup, så där har vi det :)

Ett nytt år

2009-01-01T15:17:00.008+01:00

Då har ett nytt år kommit, nya möjligheter. Men först tänkte jag nämna att jag hade slutseminariet för min magisteruppsats i slutet av december. Härligt att det nu är avklarat, återstår endast lite justeringar, men som jag tror inte ska behöva ta allt för lång tid. Sen är det bara för mig att kvittera ut examen!

Jul har det också varit, en lugn och skön och en hel del sällskapsspel.

Och nyår var det även här igår. Vilket jag firade i vänners sällskap på Rudsberget. Utsikt över en stor del av stan, och det klara vädret gjorde att vi fick se mängder av fyrverkerier.

Eftersom det var väldigt tomt med bilder i mina senaste inlägg så tar jag med en del som jag tog igår. Vacker rimfrost och vintersol. En kombination jag finner helt underbar!

Gott nytt år till er alla!

Bibliotekarier - bokens värsta fiende?

2008-12-15T17:30:00.005+01:00

Igår kväll/natt när jag var påväg att gå in i sömnen, samtidigt som radions P1 var på, så kom det något som fångade min uppmärksamhet. En radiodokumentär om en boktjuv på Kungl. biblioteket (KB) under 2004. En verklig historia, som jag tidigare hört om. Historien berättas som en spännande bok, kittlar ens nerver. Berättelsen om en person, chefansvarig för KB:s handskriftavdelning, som stjäl värdefulla originalverk och säljer vidare dem till den internationella bokmarknaden.

Programmet var otroligt intressant, och det kan låta perverst, men det skar i mitt hjärta under redogörelsen om unika verk som smugglas ut och försvinner. I flera år hade han tagit värdefulla böcker, även från tidigare arbetsplatser. Men han lämnade även spår efter sig. Spår som andra bibliotekarier försöker nysta upp och ta reda på hur många böcker som fattas, helt omedvetna om att deras egen chef är den skyldiga och att han försöker sabotera och spionera på deras efterforskningar.

För den som vill lyssa på dokumentären så finns den på SR:s hemsida: http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_P1_dokumentar_081129030051.mp3
Notera dock att den inte ligger upp för alltid, utan bara 30 dagar från när den först sändes, vilket var 29 november.

Bokenkät

2008-11-23T14:40:00.003+01:00

Hittad en bokenkät hos vilse, och jag som tycker om enkäter kunde inte låta blir att fylla i. Notera gärna hur många "hämtad hos" det är... Jag hade tänkt att skriva om snabbvisiten i Norge. Förhoppningsvis får jag orsak att återkomma till det.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Vad som definieras som "värsta" vet jag inte, men böcker som varit dötrista, dåliga och obehagliga har man ju stött på. Jag tenderar dock att glömma sånt. I Tom Clancys Röd storm beskrivs ganska utförligt en våldtäkt, och då texten i pocketen var minimal så låg näsan långt ner i boken så allt kom nära, obehagligt. Sen så har jag läst en del böcker där tortyr förekommer. För sisodär ett år sen försökte jag läsa Jan Guillous Vägen till Jerusalem. Jag vet inte vad folk ser i den, otroligt dryg var den och knappt halvvägs gav jag upp.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Jag gissar att Bibeln har påverkat mig en hel del, borde ju vara så. Om jag skulle säga någon mer så blir det svårare, kanske Jules Verne, författaren alltså. Handlingar som utspelas på extrema platser, och den första jag läste Jorden runt på 80 dagar, var oemotståndligt för ett geografisuktande barn som jag.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Nej, det kan inte hävda. Jag undviker det mesta med skräck, och av andra böcker minns jag ingen skrämsel.

4. Vad använder du som bokmärke?
Vanligtvis en liten papperslapp, men har också en riktigt bokmärke med Arwen på.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...?
Tenderar att bli på kvällen och precis innan läggdags, eller det är långt in på natten och jag ändå inte kan somna.

6. Vad var den första bok du läste?
Jag förstår inte att folk kan minnas sånt. Om jag ska säga någon så är det kanske Freddes fornminnen av Barbro Wingård, vart fall en av de tidigare, och favorit, fick den när jag var 8 år. Kanske därifrån jag fått mitt interesse för runskrift och sedemera isländska och fornnordisk mytologi?

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Inbunden är trevligast, är oftast enklast att läsa, och ser maffigt ut i hyllan. Pocket är bra på resande bok, men jobbigt att läsa om man inte orkar pillra i linserna.

8. Vilken bok läser du nu?
Jag läser om Tolkiens Härskarringen, är på den tredje - Sagan om konungens återkomst.

9. Och vilken sida är du på?
Är på 1033 av 1221.

10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Hemska tankar! Ett par gånger har jag markerat i egna kursböcker, och får nästan ångest av det! Vanligtvis knäcker jag inte heller ryggen på mina pocket. Folk skulle vid åsynen tolka dem som olästa, mest stämmer alltså inte.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Som blickfångare påverkas jag absolut, men vanligtivs köper/lånar jag inte så impulsaktigt utan bara de jag bestämt mig för. Men läser självklart baksidetexten, oavsett hur vackert omslaget är, därefter beslutar jag mig.

12. Sidantalet, då?
Nej, inte direkt. Det som påverkar mig är om det är en serie med sjuttioelva böcker och fortfarande utges. Då skulle inte jag inte börja.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Man börjar väl på sida 1 och fortsätter till sista?

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Självklart. Sagan om ringen-trilogin som nämndes är jag inne på tredje gången, plus en gång på ljudbok. Sen ett par till. På senare år dock inte lika vanligt.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Hmm.. nej. Träningsverk, utslitna leder, räknas det?

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Har inte hänt, men lär bli. Jag har trots allt skaffat på mig böcker som jag nu vet förblir olästa. När jag är på loppis eller second hand och det är böcker för någon krona, då är det ju faktiskt svårt att inte skaffa, i fall att liksom. Samtidigt är det svårt att göra av med böcker, speciellt om det inte var ett-par- kronor-köp.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Nej. Jag vill bli klar så fort som möjligt för att kunna återvända till den sköna filten och boken.

18. Just det, läser du i badrummet?
Nej.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag har skrivit upp lite grann, men är väldigt inkonsekvent. Vilka jag vill läsa bollar liksom runt i huvudet för att när tiden är inne, välja den som just då har bollen.

Detta hände

2008-11-13T13:50:00.003+01:00

Förra inlägget handlade, som de flesta antagligen förstod, om jobbintervjuer och jag har hunnit med två stycken sen dess, och frågorna var till stor hjälp.

Den första intervjun gjordes på telefon, vilket inte är att föredra. Från början var tanken att låta göra den med webbkamera, men varken de eller jag hade tidigare gjort något liknande så vi tog den säkra vägen. Alltså att prata i telefon på en dålig telefonlinje med tre stycken är verkligen inte att rekommendera. Vet inte om det har något med att det var min första stora, riktiga, jobbintervju och att jag var nervös och blev inte dessto lugnare av ju mer som frågades, men jag tycker själv att det gick dåligt. Pratade fort, ibland innan jag tänkte, ibland tänkte jag mer än jag lyckades förmedla med sammanhängande ord. Och jag tror inte att det är så väldigt positivt att jag efter varken minns frågorna eller svaren. Fragmentariska pusselbitar ger mig ledtrådar.

Intervju nummero två kändes betydligt bättre. Till saken hör troligen att vi faktiskt träffades, skakade hand och tittar varandra i ögonen medan vi pratade. Mycket lättare att se om det man säger då faktiskt går in. Dessutom hade jag nog trots allt stor hjälp av min tidigare intervju, frågor återkommer och jag var bättre förberedd på att formulera i ord. Det blev ju nästan kul... Men vissa frågor är fortfarande otroligt svåra att svara på, då allt verkligen sätts på sin spetts - varför ska vi anställa dig? Man kan ha pratat hur mycket som helst om sina postiva och sämre sidor, vad jag kan och hur jag fungerar i diverse sammanhang. Men när det kommer till kritan: varför ska vi ha dig, vad tillför du, åh vad svårt det kan vara då. Man känner sig lite dum och tänker: "ja, vem är jag att söka det här jobbet egentligen?".

Jag får svar de närmsta veckorna och då får jag se vad de tyckte om mig. Än så länge se jag det bara som något positivt att jag får komma på intervju, trots att jag inte är helt klar. Lovar i alla fall gott tills när jag är det.

BTW, är i Tromsø just nu.

Kan du...?

2008-11-05T22:10:00.002+01:00

1. Vem är Du? /Varför har Du sökt det här jobbet? / Varför ska vi anställa Dig?
· Berätta kortfattat om dig själv. Vem är det vi får om vi anställer dig?
· Vad var det som lockade dig att söka just den här tjänsten?
· Varför tycker du att det här arbetet skulle vara intressant och passa just dig?
· Vad bedömer du vara de viktigaste kraven för att klara av det här arbetet?
· Varför ska vi anställa dig?
· Dina papper indikerar att Du är överkvalificerad – vad tycker Du?
· Vad kan du tillföra vår arbetsplats?
· När kan du börja arbeta hos oss?

2. Utbildning / yrkesval / yrkeserfarenheter
· Varför utbildade du dig till………?
· Om Du helt skulle sadla om, vad skulle Du satsa på då?
· Vad har du arbetat med tidigare?
· Varför slutade du hos din/dina tidigare arbetsgivare?
· Vad tyckte du var sämst på dina tidigare arbeten?
· Hur meriterar dina anställningar dig för det här jobbet?
· Vad har du för erfarenheter som du kan ha nytta av i det här jobbet?
· Förklara luckan i din arbets/studiehistoria?
· Hur vill Du beskriva ditt nuvarande/senaste arbete?
· Vad trivs Du bäst med i ditt nuvarande/senaste jobb?

3. Ideala arbetsplatsen
· Kan du beskriva hur din ideala arbetsplats ser ut?
(arbetsorganisationen, arbetsmiljön, arbetskamrater)
· Beskriv en bra chef?
· Är Du en bra ledare? Exemplifiera.
· Hur fattar Du beslut?
· Vad saknar Du idag för att få högre befattning?
· Vilka två prestationer är Du mest nöjd med på senaste jobbet?
· Vill Du gärna utöva inflytande vid beslutsfattande?
· Vilken uppbackning vill Du ha innan Du tar ett beslut?
· Vad är viktigast för att Du skall trivas med ditt arbete?
· Vilka egenskaper tycker Du är viktigast hos dina arbetskamrater?

4. Stress, konflikt och samarbete
· Hur reagerar du/hanterar du stress/tidspress?
· Hur reagerar du när du ställs inför nya uppgifter? Vad gör du för att lösa dem?
· Berätta om en konflikt i arbetslivet? (Hur hanterade du den?, Vad lärde du dig?)
· Hur har ditt samarbete varit med tidigare kollegor/chefer?
· Har du haft svårt att samarbeta med någon? Varför?
· Arbetar du helst i grupp eller ensam?
· Vilken roll tar du i en arbetsgrupp?
· Hur agerar Du när en uppgift inte löses som Du tänkt?
· I vilka situationer blir Du stressad?
· Hur reagerar Du på beröm?
· Ger Du själv ofta beröm?

5. Starka och svaga sidor
· Vilka är dina starka respektive svaga sidor i ett arbete?
· Vad anser du dig behöva bli bättre på?
· Vad brukar du få kritik för?
· Hur tror du din chef skulle beskriva din arbetsinsats?Varför?
· Har Du tålamod att arbeta med detaljer?
· Vilka människor anförtror sig till dig?
· Vad gör dig arg? Ledsen? Glad?

6. Språkkunskaper
· Hur är din ex engelska, tyska, franska i tal och skrift?
· Hur är din förmåga att uttrycka dig i tal och skrift?
· Vad har du skrivit/publicerat?
· I vilka sammanhang har du talat inför (större) grupp(er)?
· Kan Du förhandla på något främmande språk?
· Kan Du förklara ett komplicerat problem begripligt?

7. Familj, fritid, hälsa och sjukfrånvaro
· Hur ser dina familjeförhållanden ut?
· Kan du (och din familj) tänka dig/er att flytta om tjänsten kräver det?
· Vad tror Du det skulle innebära för dig att arbeta på oregelbundna arbetstider?
· Hur ser din fritid ut?
· Är du engagerad i aktiviteter utanför arbetsplatsen?
· Hur hög frånvaro hade du på ditt tidigare jobb?
· Vill Du kort beskriva din barndom?

8. Lön
· Vad har du för lönekrav?
· Vad har Du för lön idag? Tycker Du att det är ”rätt” betalning för ditt arbete?
9. Referenser
· Du har inte lämnat några referenser, kan du ange några?
· Vad tror du att dina referenser säger om dig (både positivt och negativt) och varför har du valt just dem?

10. Framtid
· Vad har du för mål och visioner inför framtiden?
· Var tror du att du befinner dig om tre/fem år, yrkesmässigt/privat?

11. Slutligen
· Tycker du vi har fått en rättvis bild av dig? Är det något du vill tillägga?

Från: http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=500000000000019&conference=500000000000139&posting=19500000002938180

En dikt med några år på nacken

2008-10-15T15:27:00.004+02:00

Jag hittade en dikt som jag skrev för några år sen i samband med en skoluppgift. Tro det eller ej, men det finns faktiskt ett budskap, och dikten fick dessutom väldigt bra respons.

(Klicka på bilden för förstoring )

En eller två förändringar?

2008-09-29T20:29:00.003+02:00

Tid har passerat sen jag senast skrev, men det har även skett förändringar. Jag har nämligen lämnat Borås och åter kommit till Karlstad, om än troligen för en kortare mellanperiod innan jag drar iväg till nya platser. Vilka har jag ingen vetskap om. Jag åker dit jag får jobb, och får jag inga jobb blir jag troligast varande här. Men precis som vid förra inlägget skriver jag fortfarande på min uppsats.

I lördags skaffade jag dessutom en ny cykel. Den förra var så sliten att det inte fanns några andra alternativ. Jag har inte ens använt den på stortsett hela våren och sommaren. För mig som tycker om att cykla var det därför underbart att åter trappa runt i skog och mark, som vid gårdagens premiärtur. Turen blev inte lång men tillräckligt för att få mig inse att allt som går under "fysisk form", fattades mig. De där joggingskorna jag köpte för ett år sen resulterade visst inte i någon revolution. Cykla uppskattar jag dock mer, och nu när jag har en härlig en blir det kanske verklig förändring. Vi får se vad som hänt och händer när kvicksilvret sjunker.

När korridorer får liv

2008-08-26T15:37:00.002+02:00

I månader har skolan varit mer eller mindre tom, sommarlov och semestertider. Även jag höll mig borta den första delen av sommaren, men har de sista månaderna åter varit i skolan: rört mig i tomma korridorer, irriterats av låsta dörrar och minimala öppningstider på biblioteket. Förra veckan började det dock ske, och igår exploderade det - korridorerna fick liv.

Nya studenter full av förväntan, förhoppning och glädje strömmar fram: förvirrade och lite vilsna rör de sig runt området. Jag kan identifiera mig med dem, men inte just nu. Jag kan identifera mig med lusten till att lära och lära känna en ny plats, skola och stad och fylla mig med spännande och intressanta kunskaper och insikter. För precis som de känner nu, så kände också jag när jag för tre år sen kom hit. Men tre år är lång tid och de betungande i skolarbeten kommer i kapp en. Eller möjligen mer korrekt beskrivet; skolarbeten som vägrar släppa och bli klart, tynger ner en.

Nu är det inte så att jag har mängder av ouppklarade tentor och arbeten som släpar efter, men jag har en magisteruppsats. Den har sen januari haft mitt fokus, gnagt i mitt samvete när den inte var centrum, gnagt i mitt huvud när den varit i centrum. Från att i inledningsskeendet sett omöjligt ut ser det nu genomförbart ut. Jag har gjort mycket, och långt långt bort kan havet, slutet skönjas, men terrängen dit ligger delvis i dimma.

Jag låter mig fyllas av nya studenter, deras förväntan och framtidstro. Jag suger mig åt vad de har och använder det i mitt arbete. Jag är inte modlös och dyster. Tvärtom. Där här går bra, jag har min vandringsstav och sista biten ska nu påbörjas.

Klar med projektet

2008-08-23T17:45:00.003+02:00

Idag hade jag sista föreläsningen i den extra kurs jag läst under senaste halvåret. Det var presentation av projektet vi arbetat med sen våren och under sommaren. Projektet gick ut på att digitalisera en bok eller delar av ett verk, för att därefter presentera det som en webbplats.

Vi valde ett par dikter från en samling om Carl von Linné. Dikterna skannades och för att få texten elektronisk så OCR:ades den. Texten strukturerades enligt XML standard och uppmärkningsspråket TEI. För att XML-filen med dikter skulle bli möjlig att läsa på webben så konverterades filen till XHTML med hjälp av ett XSLT-dokument. Och för att styra utseendet användes en CSS-mall. Bildredigering gjordes av de skannde filerna i Photoshop så att de skulle se bra ut på webben. Kortfattat kan det beskrivas så, men innehåller självklart mycket mer, många svårigheter har det bjudit på.

Kursen var i alla fall lärorik, särskilt med tanke på att jag skriver uppsats inom området. Alla blev dessutom godkända och eftersom jag i våras fick VG på tentan så hoppas jag att det blir samma betyg på projektet och att jag då kan få det i slutbetyg. Skulle vara roligt!

För de som vill se det som vi gjort kan gå in på denna sida:

http://student.educ.umu.se/~asst0009/63018ht07/tfdigarv/mall.shtml

En ledtråd

2008-08-13T17:39:00.002+02:00

Jo, jag vet. Måste var pers i blogguppehåll. Men jag har inte intentionen att be om ursäkt, även om jag haft flera bloggiga tankar, och som troligen lär stanna kvar i mitt huvud. Att i ett blogg skriva om något som var för över en vecka sen, eller t.o.m. ännu längre tillbaka känns meningslöst. (Hur har samhället blivit så här; passé efter en vecka?). Så ni får helt enkelt vara ovetande om mina äventyr på dansgolvet i samband med vals, bugg och fridans. Berättar gör jag inte heller om hur jag spelade barfotafotboll i hällregn och tre meter ifrån öppet mål snubblade på mina egna ben och drog i foten och min tå å det grövsta. Okej, jag nämnde det. Men så hände det också i helgen. Ett grymt skönt bad fick däremot avsluta alltihop.

Hängett mig åt fantasin har jag också gjort de senaste dagarna. Det skulle dock bli allt för personligt om jag drog upp det. Att berätta vad som virvlar i huvudet är ju lite känsligt och kanske inte det jag vill lägga upp på bloggen, även om det säkerligen skulle uppskattas. För att stilla er nyfikenhet på vad jag filurar på och vägrar dela med mig så kan jag nämna att det inte rör sig om: ondska och elakheter eller andra dumheter, inte heller promiskuöst betende. Alltså inga helt galna saker, men lite hemligheter måste jag, precis som andra, få ha.

Nu blev jag ju frestad att skriva det. Men det får bli ett mellanting - en ledtråd.

Lite musik

2008-07-18T19:41:00.003+02:00

Jag är alltså tillbaka i Borås. Vilket innebär fortsätta skriva uppsats och andra skoluppgifter. Lite sommar får ju inte sätta stopp för det. De senaste dagarna har jag redigerat på en bild,( men fortfarande skolarbete) väldigt pillrigt, men det går framåt. Det är för min extra kurs jag gör det, ska typ vara klart om en månad, men bildredigering är inte riktigt vad man kan snabba på. Det tar den tid det tar. Med hörlurar och musik kan jag därför roa mig med det. Musiken har på sistående varit en del An Cafe. Många härliga låtar att digga med! Men också annan musik har rullat. Här lite smakprov.

An Cafe - Kakusei Heroism

An Cafe - Cherry

Ayumi Hamasaki - Fairyland

Vad mer? Tror inte jag har så väldigt mycket mer för mig, just nu.

Återbesöket i Tromsø

2008-07-06T15:27:00.010+02:00

Det har redan gått ett par dagar sen jag i onsdags kom tillbaka efter mitt veckolånga återbesök i Tromsø. 10 ½ månad hann gå innan det skedde. Jag har svårt att förstå att det redan gått så lång tid, sista året var så snabbt. När jag väl kom upp så befästet känslorna ännu mer, det var som en paus tagits, och jag åter var där!

Här är min långa resume av veckan. Jag vet att det kanske blev lite väl långt, men fungerar samtidigt som minnesanteckningar för mig.

Onsdag morgon gick tåget mot Oslo där min avsikt vara att spendera några timmar. Då jag tidigare sett mycket av centrum tog jag det lungt och nöjt istället av det varma och härliga vädret. Hamnade i fotbollsamtal med några norrmän, som beklagade Sverige utgång och även berättade att de varit i Prag och fått sina plånböcker stulna. Trots att det var mitt på dagen så var de öppenbart berusade och på festhumör.

Oslo och Norges nya operahus invigdes tidigare i vår och fick nu äran av mitt besök. En prakfull byggnad i form av ett isberg vilket sluttade ner i Oslofjorden. Vit och glänsande med turister på taket som vankade fram. När jag närmade operan blev jag dessutom "påhoppad" av tyska turister som vill att jag skulle ta en par bilder med dem i förgrunden. När det var gjort, kom nya med samma fråga, jag började känna mig som en officiell korttagare för Oslo stad. Väl uppe på operan vandrade jag runt och tog bilder och bländades av de vita taket och snubblade i issprickorna. Jag var inne i entrén, men in till salen var det stopp, endast bokade guideningsturer var tillåtna.

Ute på Gardemoen var jag i god tid, trots att jag inte hade baggage att checka in. Ibland är det ju trevligt att bara strosa runt. Vid påstigningen träffade jag, till min överraskelse, på Hanna och Håkon som skulle med samma flyg. Jag la inte ens märke till lappen jag fick som angav stolsnummer, något de tidigare inte haft, så självklart satte jag mig helt fel och måste ursäktande förflytta mig genom hela flygplanet. När planet landade gick jag därför ut bakdörren och på ner på fast Tromsømark, passerade utcheckningen, därefter ut i den friska och kyliga kvällsluften för att sedan bli hämtad av Anders. Hungriga som vi var styrdes kosan till Peppes pizza och vidare hem till Elisabeth för att avnjuta pizza och EM-fotboll.

Torsdagen sov vi ganska länge då vi sett film långt in på natten. Jag följde därefter Anders på några ärenden i stan. Jag blev sedan avsläppt vid universitetet då jag ville titta in på biblioteket och snacka med alla, och se om de minns vem jag var.... vilket de självklart gjorde och blev glada att se mig igen. Handledaren för min praktikperiod var dock inte där, vilket föranledde ytterligare ett besök i början av veckan efter. Jag satte mig sedan på bussen för en lång tur bort till Kroken och Marius och Stine som bjudit in mig på middag. Väldigt roligt att återse dem! Underbara människor som jag saknat mycket under året.

Fredagen tog jag det lugnt, var på stadsbiblioteket och skrev jobbsökningar, gick runt i centrum, käkade baguett från Knoll og tott och myste. För att berätta lite om vädret (väder måste man prata om) så var det när jag kom på onsdagen typ åtta grader och regn, och förändrade sig inte mycket till fredagen, men regnet slutade i alla fall. Vid fyra-tiden hade jag gjort upp med att träffa Elisabeth, för att sedan dra hem till henne och laga mat, se film och ha det väldigt trevligt. Elisabeth försvann ju från Tromsø under mitt sista halvår och jag hann precis träffa henne några dagar i augusti innan jag for tillbaka, så nu kunde vi umgås destå mer. Det blev ju ett hålrum när en vän och samtalspartner försvann.

På lördagen blev dags att åter igen bekanta sig med den härliga fjällvärlden som omger Tromsø. Tillsammans med Elisabeth började vi vandringen upp i Kroken skidbacke. Ganska snart insåg jag att min kropp inte var helt förberedd på denna tur. Även om jag nästan varje dag gått ner till Boråscentrum (30min) så tog det snabbt musten ur mig och med yrsel i huvudet. Ett par stopp och lugnare tempo gjorde dock att kroppen sedan fattade galloppen. Utsikten över Tromsø var och är lika fantastisk som vanligt!

Ingen av oss hade varit uppe på detta fjäll någon gång tidigare och då det är tråkigt att gå ner samma väg man kommit upp, fann vi det lämpligt att gå ner på stigen till Tromsdalen. Vi insåg snabbt problem när det inte fanns någon stig, däremot brant lutande fjällvägg och massa småforsar som kastade sig ut för stupet! Men eftersom vi fortfarande inte vill gå samma väg, så beslöt vi oss ändå försöka ta oss ner. Först drog vi oss in i dalen där det inte vara lika brant, sedan klättrade vi, höll oss i träd och grenar och prövade finns den minst branta vägen. Jag drog mig till minne en av mina för sta veckor i Tromsø och hur jag då gjort liknande ifrån Fløyafjellet, och hur jag då lovat mig att inte göra något så korkat som att lämna stigen och klättra på fjällkanter någon mer gång. Nu var jag i samma läge, men hade i alla fall en vän med mig.

Men vi tog oss ner! Utan några olyckor, och det blev aldrig så brant som på Fløya. Trötta var vi och inte så glada över att det var bra långt innan vi var tillbaka. Glädjande var dock att solen nu tittade fram och värmde, och vi kunde i vart fall njuta av den den sista biten, och väl hemma hos Elisabeth - ute på altan och en filt.

Söndag blev den vilodag som den är och slappade på stan. Någon gudstjänst var det inte eftersom väldigt många varit på bröllop dagen innan långt ner i Nordland. Och som jag måste säga, en stor miss av mig att faktiskt pricka in den helgen. Även om jag hann träffa så gott som alla jag verkligen ville träffa så hade det varit smartare å tagit en annan helg. Det ger mig dock orsak till att åka upp fler gånger...

Måndagen var den dag jag gick hemmifrån Elisabeth, över bron och ut till universitetet. Jag kunde nu träffa min handledare och klargöra vissa frågor och funderingar jag hade. Därefter gick jag till lägenhetsblocken jag bodde i under året i Tromsø. Minnen och nostalgi pumpades rakt in i mig när jag blickade ut från punkten jag förr sett ut så många gånger, över fjäll och vatten, och även tagit väldigt många fotografier. Jag vandrade på vägen ner till centrum, och det mesta var välbekant: den snea trappan, husen, trottoaren som slutar i ingenstans och den siste branta lutningen ner mot centrum. Väl nere, och lite försenad, mötte jag upp med Per Gunnar. Vi åkte ut till Kvaløya där det vankades grillning och prat till sena kvällen. Vi gick också en kvällspromenad och njöt av den ljumma och klara kvällen.

När tisdagen kom började jag smått inse att min vecka gick mot slutet och att den sista heldagen återstod. En dag jag var i lag med Elisabeth och Øyvind och deras gulliga dotter Julia. Vi drog runt i affärer på Jekta, pratade och hade det trevligt. Härliga och vänliga människor som jag åter fick träffa med andra ord! Julia hade jag tidigare träffat en kort stund men nu blev det mer. Efter att ha spanat min mig några timmar tog hon mod till sig och la sitt lilla huvud mot min axel och gav mig en kram. Så gulligt att man smälter!

Till kvällen kom Stine och Marius och det hela resulterade i en väldigt trevlig sista kväll i Tromsø. Dessutom blev det lite härlig brottning med Elisabeth och Stine, vilket bara höjer stämningen och glädjen!

Onsdagen kom och det blev dags för mig att ta förmiddags flyget mot Oslo, och åter igen fuktades ögonen och jag insåg att jag fortfarande kommer sakna.

Min samling

2008-06-18T00:33:00.003+02:00

Nu i sena natten var jag inne på fz.se och uppdaterade min spelsamling. Alltså att man kan ange vilka spel man har, och även sätta betyg. Jag delger nu hela min lista, och samtidigt ett stycke av mig själv.

Aliens Versus Predator 2

Plattform: PC

Genrer: Förstaperson/Action/Sci-fi/Skräck

Armored Fist 3

Plattform: PC

Genrer: Action/Simulation/Krig

Backpacker

Plattform: PC

Genrer: Äventyr

Backpacker 2

Plattform: PC

Genrer: Äventyr

Backpacker 3

Plattform: PC

Genrer: Äventyr

Clive Barker's Undying

Plattform: PC

Genrer: Förstaperson/Action/Skräck

Comanche 4

Plattform: PC

Genrer: Simulation/Flyg

Commandos 2: Men of Courage

Plattform: PC

Genrer: Strategi/Realtid

Commandos 3: Destination Berlin

Plattform: PC

Genrer: Strategi/Realtid

Commandos: Behind Enemy Lines

Plattform: PC

Genrer: Strategi/Realtid

Commandos: Beyond the Call of Duty

Plattform: PC

Genrer: Strategi/Realtid

Delta Force

Plattform: PC

Genrer: Förstaperson/Tredjeperson/Action

Delta Force 2

Plattform: PC

Genrer: Förstaperson/Action/Simulation

Delta Force: Black Hawk Down

Plattform: PC

Genrer: Förstaperson/Tredjeperson/Action

Delta Force: Land Warrior

Plattform: PC

Genrer: Förstaperson/Action/Strategi

Delta Force: Task Force Dagger

Plattform: PC

Genrer: Förstaperson/Action

Half-Life

Plattform: PC

Genrer: Förstaperson/Action

Metal Gear Solid

Plattform: PC

Genrer: Tredjeperson/Action/Äventyr/Stealth

Metal Gear Solid 2: Substance

Plattform: PC

Genrer: Action/Stealth

Need for Speed III: Hot Pursuit

Plattform: PC

Genrer: Racing/Arkad

NHL 98

Plattform: PC

Genrer: Sport

Pinball Dreams II

Plattform: PC

Genrer: Pinball

RollerCoaster Tycoon

Plattform: PC

Genrer: Strategi/Management

Rune

Plattform: PC

Genrer: Tredjeperson/Action/Fantasy

Sensible World of Soccer

Plattform: PC

Genrer: Sport/Arkad

Sim City

Plattform: PC

Genrer: Strategi/Management

Sim City 2000

Plattform: PC

Genrer: Strategi/Management

Take No Prisoners

Plattform: PC

Genrer: Action/Isometriskt

The Settlers II: Veni, Vidi, Vici

Plattform: PC

Genrer: Strategi/Management/Realtid

The Settlers IV

Plattform: PC

Genrer: Strategi/Management/Realtid

Tomb Raider

Plattform: PC

Genrer: Tredjeperson/Action/Plattform/Äventyr

Tomb Raider II

Plattform: PC

Genrer: Tredjeperson/Action/Plattform/Äventyr

Tomb Raider III: Adventures of Lara Croft

Plattform: PC

Genrer: Tredjeperson/Action/Plattform/Äventyr

Visst är det många härliga titlar? Jag hade tänkt att berätta lite härliga spelminnen (innan de glöms bort), men i natt är jag allt för trött för att ge mig på något sådant.

Mirror, mirror

2008-06-10T16:41:00.006+02:00

1995 producerade Australien och Nya Zeeland tv-serien "Mirror, mirror", eller som den hette på svenska när den visades året efter - "Spegel, spegel". Jag såg den, och jag har troligen aldrig älskat en serie så mycket som jag älskade den här! De senaste åren har jag då och då kollat på nätet efter, video, bilder... något! Utan resultat. Fram till nu, idag!

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Minnena av serien är fragementariska. Men om ni tittar på intro här nedan, så kanske det är fler som känner igen den och hänger med på resten av inlägget.

Faktum är att ögonen tåras när jag ser och hör låten! Fatta vad jag tycker om den!

Inte nog med det, så har en ängel lagt upp så gott som hela serien på YouTube! Helt underbart ju! Okej, okej, jag ska försöka lugna ner mig lite och faktiskt försöka beskriva vad allt handlar om.
Eller, jag saxar från wikipedia.

When Jo Tiegan is shopping with her father in 1995, she notices an antique shop which she feels a compulsion to go to. There she sees a beautiful oval mirror, which she is given by the elderly owner of the shop — who comments that the mirror is meant for her. Jo is delighted, and the mirror is placed in her bedroom. That night, Jo is stunned to see the image of another girl in the mirror, instead of her own reflection, and it is obvious that the other girl can see her just as clearly. Jo and the other girl, Louisa Iredale, are able to 'introduce' themselves to each other by writing their names down for the other girl to read. After Louisa is called away to dinner, Jo is accidentally pulled through the mirror into Louisa's bedroom in 1919. This leads to the discovery, by Jo and Louisa, that they can visit each other's times, through the mirror, any time they want to do so — provided that the mirror is situated in exactly the same place and that the mirror's alignment and orientation are identical within the mirror's frame, at corresponding moments in 1919 and 1995.
In 1919, Louisa's father is a New Zealand politician, and their family house is a mansion with servants. Jo, the daughter of the Australian school principal at a New Zealand school, lives in a school residential building which happens to be the same house as Louisa's family home, and the girls also even have the same bedroom as each other, although the room's decor for Jo in 1995 is totally different from the way the room's decor is for Louisa in 1919.

When Jo and Louisa meet, there is instant rapport between the two girls and they become firm friends, and life changes for them both as they become caught up in a web of intrigue.

http://en.wikipedia.org/wiki/Mirror,_Mirror_(TV_series)

Visst låter det helt fantastiskt?? Jag tycker det, och när jag nu tittar på avsnitten dras jag snabbt in i spänningen. Att jag dessutom hade en crush på Louisa Iredale gör serien än bättre!

Så ni som inte har sett den är säkert spända på vad det är för något jag är så passionerad av. Här är första delen av första avsnittet. Se och njut!

Del 2 av avsnitt ett -> http://www.youtube.com/watch?v=7VDfz3rzL3c&feature=related
Del 3 av avsnitt ett -> http://www.youtube.com/watch?v=jnexauB25kY&feature=related

Att rykten säger att DVD-släpp är påväg är helt fantastiskt underbart!

(Till vänster i bilden är min crush ;)

Kunskaper....?

2008-06-02T19:08:00.003+02:00

Något försenat kan jag konstatera att min tippning av slutresultatet åter igen blev väldigt bra i toppen. Placerade 5 rätt av 6. Var bara Island som skulle bytas ut mot Norge. Precis som förra året så överskattade jag Sveriges möjligheter.

Nu är jag iaf tillbaka i Borås och med att få igång den vanliga studierytmen. Jag skriver fortfarande på min magisteruppsats och hoppas på att blir klar till augusti/september. Jag har dock gjort mycket av tråkarbetet, men återstår fortfarande en del att skriva. Solen steker och jag hoppas på lite bättre väder, typ regn och kyla. Det är mycket behagligare att skriva när vädret är dåligt och det blir svalare inomhus. Då känner jag mig inte lika frestad att ta en glass på stan och småprata med vänner på tu man hand.

Avslutar med en lärdom från en morgon i förra veckan.
En steg-för-steg guide. (Bör inte prövas)

1. Dra ut skärbrädet
2. Placera en kastrull på skärbrädet
3. Blanda 1 dl havregryn med 2,5 dl vatten i kastrullen, tillsätt salt
4. Tryck in skärbrädet (snabbt)

Okej, så här slutar finalen

2008-05-24T17:17:00.004+02:00

Då är det bara finalen kvar på detta års galna schlagervecka. Ut över en sista kommentar till kvällens utgång så kommer jag sedan hålla tyst om ESC i ett år. Skulle kunna skriva långt mer än jag gjort, men undanhåller er det mesta av min fascination för tävlingen.

Istället går jag in på kvällen och hur den slutar. Och ärligt talat så har jag ingen aning. Tycker att startfältet är rätt bra. Största favoriterna är dock Ukraina och Ryssland, fullt förståeligt. Förra året var jag ganska säker på utgången, att Serbien skulle vinna, men i år - hopplöst. Att bestämma ett slutresultat desto svårare. Två semifinaler har gett många bra låtar.

01. Ryssland
02. Ukraina
03. Grekland
04. Armenien
05. Island
06. Serbien
07. Sverige
08. Norge
09. Turkiet
10. Rumänien
11. Portugal
12. Azerbajdzjan
13. Bosnien - Hercegovina
14. Israel
15. Finland
16. Polen
17. Lettland
18. Georgien
19. Frankrike
20. Albanien
21. Kroatien
22. Danmark
23. Spanien
24. Storbritannien
25. Tyskland

Yup, där är 25 låtar, och troligen kommer jag har grova grova fel. Chansningar hej vilt kan jag lova! Men, Ryssland nästa år är mitt tips. Troligen hamnar fler östatsländer i topp än jag vågar inse...

I år är det inget bidrag jag blivit förälskad i, som förra årets Georgien och Bosnien Hercegovina. Men Bosnien har även i år en underbar och spännande låt. Blir dessutom kul att se hur Frankrike gör sig på scen. Riktigt skön låt, men tror inte folk förstår det...

Semi 2

2008-05-22T11:09:00.002+02:00

Då har den första semin varit och jag fick bara 6 rätt av 10, dåligt av mig. Jag körde Moldavien och Nederländerna som wildcards, men borde satt Israel på en av dem. Dessutom blev jag inte imponerad av Armenien och hennes sång. Och tack för att Irland och Estland inte överlevde...
Nu är det Sveriges tur och ett intressant startfält. Den är svår att bedöma så jag nämner endast de jag tror går vidare.

Ukraina
Sverige
Kroatien
Turkiet
Schweiz
Bulgarien
Makedonien
Portugal
Albanien
Island

Jag har här ingen riktig favorit, men Bulgariens är ganska skön, dock osäker på hur väl den klarar sig i teve. Schweiz uppskattas också men jag har hört att han gjort dåligt ifrån sig på genrepen.

Semi 1

2008-05-19T22:45:00.003+02:00

Då är det dags för Eurovison, och enligt en del - frossande i dålig underhållning och smak. Jag tycker dock att tävlingen är roande och kan därför inte låta bli att komma med förutsägelsen om hur det går i den första semi-finalen på tisdag (den andra är på torsdag). Som vanligt är det svårt att bedöma hur folk röstar, men mitt tips är följande:

Säker på att dessa går vidare
Armenien
Grekland
Rumänien

Ganska säker på de här
Norge
Slovenien
Ryssland
Irland

De sista platserna
Nederländerna
Moldavien
Bosnien Hercegovina

Precis utanför
Azerbajdzjan
San Marino
Andorra

Av 19 länder går 10 till finalen. Nio väljs med folkets röster, den sista är en sammanslagning av poäng ifrån jurygrupper i varje land. Så mer än 50% av de startande går faktiskt vidare. Men då det är många som badar i samma ointressanta badkar är det inte lätt att veta vilka de drar upp.

Jag tycker bäst om Armenien och Bosnien Hercegovina i detta startfält.

Valborg och första maj

2008-05-09T15:17:00.011+02:00

Det här inlägget skulle egentligen har skrivits för en vecka sen, men mycket kom iväg; tex att jag blev sjuk och sängliggande...

Inlägget består i alla fall bilder ifrån Valborgsmässoafton.

Det börjde med att jag stack in till centrum och Stora torget då det skulle vara vårsångar av en manskör. Och tal och lovsjungningar om våren och till våren, samtidigt som det var genomdrag av desto kallare vindar.

Efter det var det tid för Sven Ericsons gymnasiets årliga kortege genom centrum. En kortege där treorna bygger diverse skapelser som mer eller mindre anknyter till vad som hänt under sista året. Allt i ett utförande som andas ironi och ibland blir mer osmakligt. Här ett par av de intressantaste och bäst utförda kreationerna.

Ett smältande isberg: de smälter tydligen

En stor hund: jag förstår fortfarande inte vilken nyhet de åsyftar

En pansarvagn: Sverige försvar är undermåligt

En vacker nickedocka föreställandes Medvedev, och Putin vid spakande: den här tyckte jag var roligast och mest tilltalande.

Så klart fanns det många fler, ex gymnasisternas variant av Pinocchio som självklart syftar på statyn(mer om den i ett annat inlägg). Det fanns också representation av Gräv bort Skåne med en stor grävskopa. Ytterligare en var en stor svart fyrkant med galler och texten: "I Österrike håller vi dem inom familjen", den tyckte jag inte om och tog inte ens bild.

Det var kortegen. Jag hade innan träffat på Gustav och kunde sedan med han och Evenlina åka ut till pingstkyrkans lägergård: Sjöbo-Nääs. Evenlina var förresten med på i "Gräv bort Skåne"-arrangemanget. Vid gården vankades det majbrasa, som förvisso hade brunnit en del, men var en del kvar.

Det blev att mysa och ha det trevligt när mörkret la sig, och grilla och småprata med folk. När de vuxna dragit iväg var ungdomarna kvar, och många passade då på att bada i både bastu och vatten. Jag undvek dock och tittade istället på stjärnhimlen.

Vi sov nämligen över där på Sjöbo-Nääs för att sen på förste maj städa hela gården. Jag och ett par till rensade ogräs på beachvolleyplanen medan andra krattade löv och högg ned träd. Tidsödande arbete men går ann när man är många och har folk att umgås med. Nästan precis efter att vi blev klara kom regnet och vräkte och alla kutade till bilarna och körde tillbaka till Borås.

Extrem is

2008-04-23T18:31:00.004+02:00

I den senaste DigitalFoto-tidningen 2008, nr 5 är det en artikel med naturfotografen James Balog och hans projekt Extreme Ice Survey där han med fotografier försöker bevisa hur fort isarna smälter. Jag delger här ett avsnitt ur artikeln, som exempel på hur extremt projektet är.

Innan vi går vidare är det värt att nämna den otroliga tekniska bedrift James lyckats med när han jobbat med Extreme Ice Survey. Han placerade ut 26 digitala systemkameror iställda på tidsintervall vid 16 olika glaciärer på norra halvklotet. Dessa 26 noggrant skyddade Nikon D200:or är programmerade att ta en bild i timmen medan solen är uppe fram tills slutet av nästa sommar. Så det finns verkligen skäl att kalla projektet för extremt. Placeringen av kamerorna är ibland så avlägsen att ingen människa någonsin satt sin fot i närheten av dem. Med andra ord är väderförhållandena inte de bästa. Trots det svåra vädret verkar kamerorna fungera bra och när projektet är klart kommer James ha 300 000 bilder att jobba med. När projektet är över kommer kamerorna ha tagit 4000 bilder vardera. Bilderna skickas sedan iväg för månader av efterarbete där de läggs samman till övertygande filmsekvenser. James beskriver projektet som "konst möter vetenskap", men det är ingen tråkig akademisk studie, utan syftet är att ge politiker och andra viktiga personer obestridliga bevis på att isarna smälter världen över.

Mer bilder och smakprov på videosekevenser finns på http://www.extremeicesurvey.org/

Bilden är ifrån: http://science.nationalgeographic.com/science/
photos/extreme-ice-survey-gallery/colliding-icebergs.html

Tre flugor?

2008-04-08T19:01:00.004+02:00

Jag känner att det kanske är på tiden att jag uppdaterar igen, eller vad säger ni? (eller du?, eller ja... nån??)

Jag håller i alla fall på med den här uppsatsen, och det känns inte så motiverade för tillfället. Jag skriver mest för att jag vet att det är mer troligt att den blir klar då. Någon ny kurs för hösten har jag i vart fall inte sökt! Håller däremot utkik efter tänkbara jobb. Skickade t ex iväg en ansökan till Skien bibliotek i helgen. Det är ju intressant att se om det blir någon respons, eller om jag måste förbättra mitt framförande. Höll på att skriva "Det är ju svårt att ljuga om sig själv och samtidigt låtsas att man tror på det". Men självklart håller jag mig till sanningen. Däremot är det svårt att säga positiva och bra saker om sig själv, speciellt när jag inte vet vad mottagaren letar efter. Men jag uppskattar (och känner mig träffad) när det står:

Den statlige arbeidsstyrken skal i størst mulig grad gjenspeile mangfoldet i befolkningen. Det er derfor et personalpolitisk mål å oppnå en balansert alders- og kjønnssammensetning og rekruttere personer med innvandrerbakgrunn.

Är jag månnetro tre flugor i en smäll?

Nattlig poesi

2008-03-22T14:17:00.004+01:00

För räxten går sockenmåla bort nu å dä blir ett blannmål tå alltihopp. Å så har di dä här skollärermåle, sôm ä sôm e tröckt bok å dä fördärver allt va mål hetter. Om trätti år ä dä ingen i hel Varmlann sôm begriper ett ol tå vårat mål - satt d'ä allt bäst te skriv å läs på't, mennas ti ä.

Ja, så här skrev Gustav Fröding 1895 i förordet till sin samling "Räggler och paschaser", prosa och poesi skrivet på värmländsk dialekt. Jag bläddrade i den inatt när jag ändå inte kunde somna. Det är egentligen väldigt sällan jag gjort det, och när jag har läst så har det varit de välbekanta texterna. Men i natt läste jag däremot andra texter för att se hur väl Frödings förutsägelser slagit in. Jag kunde konstatera att jag förstod mycket utav det. Fanns dock vissa ord som var allt annat än lätta att förstå och jag då blev tvungen att ta hjälp av ordlista. Men här är ett exempel där jag tror att majoriteten uppfattar innebörden.

"Mä sjôl".

Ja vell int var strå äll kôrk,
int hö äll vesne bla,
i blåsten på sjön, i het å tôrk
ja vell vare mä sjôl ändá.

Å fäll kan dä händ, att ja dör,
å fäll kan dä händ, att för vinn ja far,
å fäll kan dä händ att e våg mä för
å tôrken den siste krafta tar.

Men tôrken må bränn mä å blåst på sjön
hantér mä varr än ja tôl,
når live mä släpper te sist ve dön,
så vell ja hôll fast i mä sjôl.

Här kommer en verklig klassiker.

Å gubevars för dumt fôlk!
Att en annan, sôm ingen lärdom har, int allti ä sôm en ska, d'ä inga unner, men når di, sôm ska va för mer, int ä klar i bokstaveringskônsta en gang, d'ä lett.
Te äxämpel dä va en söndasmôra, sôm ja geck å spanklér på landsvägen. Da kommer dä en harrkär gånass mä glasyger för yga, å smal å vesen va'n, tocken sôm tocker ä.
"Gudagen, min goda man", sa'n. "Vet han, vart ja ska gå för te prästgårn", töckte'n.
"Håja, nock vet ja dä", sa ja. "D'ä inga kônst te komm dit. Når han ha gått ett litt stöck länger, kommer han te en väg te vänster, men den sk'n int gå, utta bar fortsätt, tess han kommer te näst vägskel, där dä tar å te höger, där ska'n gå."
"Mä se", sa harrkärsillänne å såg fundersam ut, änna sôm dä int skull var klar grejer. "Mä se, inte te vänster, men te höger. Nå vidare da."
"Jo, når'n da ha gått ett stöck te, så kommer'n te e å, å i åa ä e ö."
"Vasa", sa'n.
"Å i åa ä e ö", sa ja.
"Men va i all ti ä dä ni säjer, a, o?" sa'n.
"D'ä e å, vett ja", skrek ja, för ja ble rasen, "å i åa ä e ö, hörer han lite, d'ä e å, å i åa ä e ö."
"A, o, ö", sa'n, å dämme geck'en.
Jo, den va nôe te dum den.

Etappseminariet är fixat

2008-03-05T16:25:00.002+01:00

Mitt etappseminarie var idag. Jag fick mycket positiv respons. Så det var ju bra. På etappseminariet tas ens uppsatsidé upp och vänds ut å in för att se hur genomförbar den är. Folk har läst vad jag hittils skrivit och kommenterar därefter, och jag ska också kommentera andras texter. Men några större påpekningar blev alltså inte på min text, och det som kom upp var sånt jag redan är väl medveten om. Så nu ska jag bara förbättra och förtydliga de delarna.

Annars sker det inte så mycket i livet för tillfället, jag skriver och läser. Inser att det är svårt att organisera alla anteckningar jag gör. Jag vill ju någolunda snabbt kunna hitta tillbaks till dem. Vilket faktiskt är ett ämne det skulle kunna skrivas uppsatser om på den här institutionen. En snabb sökning bland uppsatser visar att det verkar vara ett öppet fält.

Måste dessutom (som jag brukar göra) visa vad Island skickar till Eurovision. I år är det Eurobandið med Fullkomið líf. Kan beskådas här:

Jag tycker inte låten är så bra, skulle beskriva att det känns "trött", men kan inte precisera vad jag menar... Island började sin uttagning i typ oktober och detta är vad som kom ut av det. Jag är inte direkt imponerad. Tävlingen innehöll dessutom en hel del eurotrash. Jag tyckte annars väldigt bra om Núna veit ég av Birgitta Haukdal & Magni Ásgeirsson. Är iofs inget låt som skulle slå i Eurovision, men Birgitta är så vacker att det omöjligt att inte låta sig charmas.

Om att somna

2008-02-18T16:25:00.003+01:00

Att somna ett söndagskväll/natt är inte alltid enkelt. I förra veckan hörde jag att det var den natt folk sov sämst. Och måndagen är ju inte heller den mest omtyckta dagen i veckan, och sägs vara den dagen man arbetar sämst.

Jag känner igen mig - att det skulle vara svårare att somna på en söndag. Men att det skulle bero på oro inför den kommande veckan (som de sa i radioinslaget) instämmer jag inte i. Om det skulle vara så så har det i allra högsta grad gått mitt medvetande förbi. Men jag sov gott i natt och har kanske glömt hur det är söndagarna jag sovit dåligt? För det mesta skyller jag på morgonen, sov för länge och förskjöt därför dygnsrytmen. Jag får undersöka det där med oro. Det kanske stämmer på mig..?

Något annat som jag vet påverkar om jag somnar eller inte är om jag druckit kaffe (eller te) på kvällen. Te är kroppen vid det här laget ganska van med, men försöker trots det hålla mig till rött te om det intas sent. Kaffe däremot är helt hopplöst. Nu är jag förvisso ingen kaffepimplare av hög grad så jag har lärt mig att intag efter 18 är dömt till att ge låånga nätter. Men ibland är det så gott att ta en latte (eller liknande) när jag är på ett mysigt fik i trevligt umgänge. Detta utsväveri sker dock företrädesvis i början av terminen, innan studierna börjat gnaga på tiden. Vilket innebär att jag nu är förbi det stadiet.

Dancer in the dark

2008-02-13T16:05:00.002+01:00

Hmm... att skriva uppsatser innbär att låna väldigt mycket böcker, och sedan försöka få tid till att läsa dem. Lästhastigheten är som tur är ganska bra, även om det är på engelska. Igår blev det 100 sidor och därefter Dancer in the dark. Björk är verkligen underbar! För de som inte sett filmen så är den verkligen att rekommendera. En film som berör.

Bytt bakgrund

2008-02-01T17:33:00.000+01:00

Jag har bytt skrivbordsbakgrund. Det engelska pastorallandskapet fick ge vika för denna vintriga och vackra vy.

Skola och havrebröd

2008-01-29T17:44:00.000+01:00

Det är kanske dags för ett nytt inlägg? Jag tänker dock inte ursäkta mig för den långa tystnaden. Men jag har inte slutat blogga och har heller inga planer på det. Det har däremot varit en del i det sista. Skolarbeten som pockar på uppmärksamheten.

Dagen har gått i letandets tecken. Försöker hitta litteratur som kan komma till användning under vårterminen och uppsatsskrivandet. Jag är långt ifrån klar med den biten. Prövar också att få en disposition på hela upplägget, vilket jag kommit en bit på. Men av någon anledning så verkar allt mycket mer logisk när det ligger i huvudet och inte på pränt. Jag får anta att det är en del av hela arbetsprocessen...

I slutet av förra veckan startade en ny kurs: "Digitalisering av kulturarvet", en distanskurs här i Borås. Kommer vara fyra träffar under våren (egentligen så ligger den sista i augusti), och när jag har dem så är det långa dagar och helger det handlar om. Tordag och fredag: 9-18, lördag: 9-15. Men den verkar intressant och är något jag frivilligt valt, och efter den första helgen så tror jag att den blir lärorik. Tänker för tillfället inte gå djupare in på den, får senare säkert orsak till att göra det, min magisteruppsats rör sig ju trots allt inom samma område.

Under helgen som gick hann jag däremot med att baka: chokladmuffins och norskt havrebröd. Jag blev så otroligt trött på köpebröd att jag bestämde att det nu var dags för egenbakat. I julklapp fick jag dessutom en bakbok varav jag redan prövat recepten på muffins och mandelkaka. Med andra ord så blev det repris för muffins, blev kanske något sämre än förra gången men smakade fortfarande väldigt gott! Havrebrödet har jag däremot aldrig tidigare gjort, men de blev väldigt lyckade.
Och här kommer receptet för de som vill prova:

50 g jäst
1 liter lättmjölk
1 msk olja
2 tsk salt
1 liter fiberhavregryn
8 dl ljust lantbrödsmjöl (jag använde mörkt)
ca 9 dl vetemjöl

Smula jästen i en degbunke. Värm mjölken och oljan till 37 grader. Rör ut jästen i lite av degspadet. Tillsätt resten av degspadet, saltet, havregrynen och det grova vetemjölet. Arbeta degen kraftigt. Strö över ett tunt lager vetemjöl, täck med bakduk och låt jäsa till dubbel storlek, 30-40 minuter.
Tillsätt och arbeta in det fina vetemjölet först i degbunken och sedan på bakbordet. Forma degen till 2 släta limpor. Lägg dem i väl smorda havrebeströdda formar som rymmer ca 2 liter. Nagga degen. Låt jäsa övertäckt till knappt dubbel storlek, ca 30 minuter. Grädda på galler på nedersta falsen i ugnen, 225 grader, ca 15 minuter. Flytta upp formarna en fals och grädda ytterligare ca 30 minuter. Pensla bröden med vatten strax innan de ska tas ut ur ugnen. Strö över havregryn som garnering. Låt bröden stå kvar i formarna en stund innan de stjälps upp. Svep in dem i bakdukar och låt kallna. Låt bröden vila minst en dag innan de skivas.

Tröttposting

2008-01-07T16:51:00.000+01:00

Nu är min vinterdvala slut. Jul och nyår är firat och jag är tillbaka i Borås för att möta sista terminen(förhoppningsvis).

Jag vet inte riktigt om jag ska gå igenom vad som gjorts den sista tiden. Firat jul i alla fall. Varit några dagar i Östersund och träffat mormor och morfar och välkomnat det nya året. Var också en molning dag och åkte skidor i Bydalen. Väldigt kort blev det visst...

Jag är ganska trött, vaknade 4.45 i morse efter allt för lite sömn. Tåget gick 6.03 så att jag skulle komma fram i någorlunda bra tid och då fortsätta med grupparbetet. En del kvar på det, men vi bör bli klara i tid. Om jag inte nämnt det tidigare så handlar arbetet om utvärdering av söktjänster och jämföra dem utifrån särskilda mått, ex. precision, genomsnittlig precision, Jaccards index och novelty. Går väl helt okej.

Måste iväg och handla nu, och jag är inte alls upplagd för det. Men det är tomt i kylskåpet och mycket fattas i skafferiet. Helt tomt var det dock inte, mitt underbara jag hade ställt tillbaka en förpackning med 1dl mjölk. Den luktade mumma efter 2½ vecka.

Da'n före dopparedagen

2007-12-23T17:29:00.000+01:00

Då är det helt plötsligt dagen innan julafton. Jag är hemma hos föräldrarna och mina syskon och deras barn trillar in allt eftersom dagen går. Det innebär att lugnet är borta och fylls istället av små liv med outtröttligt energi.

Jag var tidigare på dagen på Bergviks köpcentrum för att ordna de allra sista julklapparna. Det är egentligen inte så många, även om alla kommer hem. Tidigt bestämde vi att endast köpa till en person (med undantag för barnen), och det är väldigt skönt! Då slipper man den värsta stressen och kan faktiskt njuta av att strosa på stan, trots alla människor med något maniskt i blicken. På Bergvik var det dock rätt stilla och inte så mycket folk. Nog för att vi var där vid 9, men det kanske är så att de flesta har lärt sig, att klapparna inte är allt. Utan att julen istället ger tillfälle att ha gemenskap och umgänge. För min del blir det med hela familjen, något som sällan sker när alla håller till på sina egna håll. Men nu är möjligheten, och den ska jag ta vara på.

God Jul till er alla!

Leva i pepparkakeland

2007-12-07T19:04:00.000+01:00

Julen närmar sig med stormsteg och vad är inte bland det juligaste som finns om inte pepparkakor. För pepparkakor har det blivit en del i det sista.

Det började redan för en vecka sedan med pepparkakshustävling på ungdomsmötet. Vi var säkert 8 grupper som tävlande om att göra hus med redan färdiga delar. En tävling som innehöll alla möjliga hus, ruckel och katastrofbyggen. Men en lyckad tävling blev det dock. Särskilt som min grupp med Gustav, Amanda, Johan och Kim vann! Vi gjorde det fina höghuset som visas på bilden. På ena hussidan stod det med non-stop "JELOYU". En underbar förkortning som nu säkert kan lista ut vad den står för. Den andra sidan var helt tom på väggen, men framför fanns istället Adam och Eva och kunskapensträd. Utanför trädgården(som förövrigt innehöll geléhallon) fanns ormen som inte fick komma in.
Kan också nämna att det var ungdomspastorn som var tävlingsdomare.

När det sedan blev lördag så var det dags att göra egna pepparkakor med Helena och Ornella. Formar fanns i många variationer, som: kamel, T-rex, dalahäst, hjärtan, granar. Mycken deg och bakningen pågick ett tag men lika trevliga ändå och en del av degen gick också direkt in i munnen. Till slut fick vi våra peparkakor, allt i en skala från svart till mindre svart. Men goda tycker jag ändå dem blev. Så nu borde jag ha så att det räcker till jullovet.

Den sista pepparkakehändelsen var när jag i måndags upptäckte att Willy:s sålde pepparkaksfilmjölk(no. kultur melk). Väldigt spännande! Jag behövde inte många vändor med resonerande innan jag köpte den. Dessutom är förpackningen otroligt snygg!
Morgonen därefter blev det dags att smaka den, tillsammans med min vanliga fruktmüsli. Tyvärr så kan jag inte säga att det var en höjdare. Enligt mig så var det alltför mycket pepparkaksmak. Men jag ångrar inte köpet, är trots allt inte varje dag jag äter peppatkaksfilmjölk!

Klar slut. Och nu kommer matten

2007-11-29T14:48:00.000+01:00

Sedan förra inlägget så är min tenta klart och inlämnad. Känslan av frihet varade inte länge, för nu är jag igång med nästa kurs - Information retrieval. Nej, den är inte på engelska, bara all kurslitteratur.

Som en belöning till min tentainlämning så har jag idag varit och köpt kläder och böcker. För det var faktiskt en tenta jag allra minst sett fram emot. Jag menar, hur roligt låter det med vetenskapsteori och forskningsmetodik? Så klart vet jag inte om jag klarar mig, men bara att den är skriven och inne känns väldigt bra. Jag har hört många som inte blev klara och andra som gav upp. Natten innan deadline var det minst fem stycken i skolan och skulle skriva så gott som hela tentan (7 sidor). Paniken lyste, och många hade inte ens läst kurslitteraturen. Tror inte längre det lönar sig att vänta med att börja skriva.

Men nu är det alltså nu kurs. Och den är det många som inte sett fram emot, Den innehåller nämligen en betydande del matematik. För de som inte vet så har de allra flesta på utbildningen en samhälls/humanistisk bakgrund och alla är rädda för matte. Själv är jag inte lika rädd. Jag "råkade" yttra att jag läste matte/data på gymnasiet, så nu ser alla mig som guru och en hjälplina under julen...

Under den första föreläsningen så hann läraren gå igenom det här.

Naturliga tal
Heltal
Rationella tal
Reella tal
Komplexa tal
Mängdlära
Delmängder
Extensionalitetaxiom
Mängdoperationer
Tiplar
Cartesisk produkt
Funktioner
Ekvivalens och likhet
Ekvation
Potensuttryck och rötter
Logaritmer
Vektoralgebra
Norm och cosinus
Euklidiskt rum
Sannolikhet
Betingad sannolikhet
Bayers teorem
Gränsvärde
Derivata
Integraler

Jag har stor förståelse för de som är oroliga inför kursen, speciellt när föreläsaren nämner det som om det vore repetition. Många i klassen har bara läst Matte A. Genomgången beröde typ det mesta jag läst under mina gymnasieår. Men jag har glömt bort en heldel så det blir att sätta sig in i det igen. Det går nog bra, jag tycker trots allt matte är ganska roligt.

Den fulländade akademikernörden

2007-11-21T19:05:00.000+01:00

Då är jag igång och skriver på dessa underbara hemtentor. Dem där man gillar att skjuta och skjuta på tills man verkligen måste skriva, och det snabbt!

Denna gången är det dock lite annorlunda, än så länge i alla fall. Började nämligen skriva en vecka innan den ska vara inne. Väldigt unikt för att vara jag! Något mer som också är mycket ovanligt är att jag nästan har läst all kurslitteratur innan jag började skriva.
Hur kommer det sig att jag efter 16 år(!!) av skolstudier gör så här, när jag inte tidigare gjort det? Möjligtvis kan det ha något med detta inlägg att göra: 2006-04-26. Nu ska jag självklart inte ropa hej och fira, jag är ju faktiskt inte klar! Men jag har redan nu gjort en hel del, och ska på drygt en vecka skriva fem sidor. Där jag faktiskt någolunda vet vad som ska stå.

Har jag helt enkelt blivit den fulländade akademikernörden? En sån som lever och frodas på alla våra universitet och högskolor?
Verkligen inte!
Jag är i allra högsta grad medveten om att jag inte är det. Fortfarande är varenda stavelse en stor kraftansträngning (överdrift). Däremot har jag blivit bättre på att förutse och hantera den. När jag var i Karlstad för några veckor sen så passade jag på att titta på gamla tentor som jag skrivit. Haha! Vad dåligt det var! Inget flyt i språket och styltigt var det. Det har jag i alla fall blivit bättre på, alltså ordbajseriet.

vinterkänslor

2007-11-15T16:15:00.000+01:00

Kalla kyliga vindar drar fram längs gatorna. Vita snöflingor svävar ner och lägger ett täcke av mysighet. Människor strosar fram, tittar i skyltfönster. Inget är stress, allt är lugnt, den första snön har kommit. Gatlyktorna lyser upp natthimlen och sprider vinterkänslor i staden. Mörkret bjuder på stjärnklara nätter och vinterjackan värmer kroppen. Jag tycker om det. Jag tycker om känslan som sprider sig. När allt är härligt.

Summera sista händelserna

2007-11-07T15:00:00.000+01:00

Hmm... dagarna hinner gå så fort, och jag ser att det var länge sen jag skrev något. Så är kommer det ett axplock av vad jag haft och har för mig.

När det är gäller studier så försöker jag komma på vad jag ska skriva för magisteruppsats till våren. Låter kanske som om det är länge till dess, men lärarna påpekar att det är bra tänka igenom långt i förväg. Igår trodde jag att jag kommit på en väldigt bra idé innan jag upptäckte att det redan skrivits uppsatser om nästan exakt samma ämne. Då är det bara att låta tankeprocessen börja från noll igen.

Förra veckan var det höstlovsvecka för skolelever,och inget fredagsmöte i kyrkan. Istället ordnades det ihop bilar och vi drog till Smyrnakyrkan i Göteborg. Med på resan var också Maria och Jan-E, som nu för tiden bor i Leksand. Verkligen kul att träffa dem efter 1½ år! De hörde ju till de skönare människorna här i Borås.
På mötet var det däremot dåligt med göteborgare, det var nog inte ens 20 st, lite mer hade jag faktiskt trott det skulle vara. Och inte träffade jag på Peter och Edvin. Temat för kvällen var bön. Efter ett kort inledande ord gick man till de "stationer" man hade lust till. Tex kunde man skriva ner på en lapp vad man ångrade och ville se förändring i ens liv, och sedan trycka ner den i en sandlåda. I en annan satt man på knä framför en stol med en spegel, för att där be för sin självbild.
Efteråt var det så trevlig i kafét att jag missade att de jag åkte med drog till McDonalds. Efter en kort (och fel) vägbeskrivning ifrån Christian så befann jag mig virrande på Avenyn. Men göteborgare sägs ju vara trevliga och jag hade inga problem att finna fram, efter lite hjälp. Måste också tillägga att stämningen var go där, mitt i centrum.

För att nämna mer så blev söndagen en väldigt härlig och trevlig dag. Den innehöll bl a en lång promenad (3½-4t) i vackra Rya åsar och en tur till högsta toppen, Ryda klint. Jag finner inte hur högt det är, men i alla fall 146m över Öresjön och ytterligare en bit till havsnivån. Har för mig att det är över 200m. Det ger en fin utsikt över Borås och resten av bygden.

En flodhäst i skogen

2007-10-27T15:27:00.000+02:00

Efter min tenta i tisdags åkte jag till Karlstad för att slappa hos mina föräldrar. Skönt att komma bort, speciellt när man faktiskt kan ta det lugnt och inte göra något. Igår bröts dock en del av det, när jag drog ut i skogen med Marcus.

Tidigare i veckan köpte jag nya joggingskor. Hade tittat efter det enda sen jag kom tillbaka ifrån Tromsø, där mina gamla kastades. Men det dröjde alltså till nu, innan jag fann några som föll mig i smaken. Lite hade det nog med att Marcus frågade om vi skulle ut och springa. Trots att jag inte kunde minnas när jag senast gjorde det, så tyckte jag att det lät som en bra idé. Mina farhågor var att kondisen skulle vara borta och tröttheten anfalla mig efter 200 meter. Så blev det inte! Kroppen kändes fräsch när jag galopperade fram mellan träden. Flodhästen visade sig vara en gasell. Okej, lite överdrivet, men poäng kanske gick hem? Sträckan blev väl 2-2,5km, och får anses vara okej.
Att springa blir väldigt mycket roligare när man upplever sig ha några grundförutsättningar att utgå ifrån. Sen blir det självklart mer kul när man är ute med en till. Trots att den har långt bättre kondition och visade sig ha sprungit 16km några dagar tidigare. Men man måste börja någonstans för att sedan arbeta sig uppåt. Nu finns skona och förhoppningsvis viljan när jag åter är i Borås.

Artige forelesere og påvirkninger

2007-10-18T13:17:00.000+02:00

Dagarna går och nästa vecka har jag tenta, då har halva terminen gått. Hittills har det gått bra, och jag tror inte tentan ska vålla allt för mycket besvär. Även om vi har haft förläsningar som varit dötrista och ingen egentligen har brytt sig om vad som sags, eller kunnat förstå vad det pratades om.

Tisdagen var den drygaste dagen vi hittills haft. En orsak var ju att vi faktiskt hade föreläsningar hela dagen(9-16.30), vilket sker väldigt sällan. Föreläsaren var också en ungrare som mummlade på engelska, och hade presentationer som han läste rakt av. På morgonen var vi ca 25, men under hela dagen minskade antalet och på den sista var vi bara sex stycken. Då tycker man synn om han, och hade bad till och med om ursäkt för att det kanske hade varit tråkigt...

Den ovannämnda föreläsaren hade vi bara några gånger, för mestadels av gångerna hade vi en glad norsk. Efter å ha hört hans östlandsdialekt i några timmar så dröjde det inte länge innan jag åter tänkte på nordnorska. Mitt talspråk drog också över till norska och jag kom på mig själv att flera gånger ha norska ord på tungan, och ett par gånger uttalades dem. Andra fick för sig att jag faktiskt var från Norge, eller att jag i alla fall hade norska föräldrar... Nog för att en del tycker att värmländska påminner om norska, men jag har då inte någon grov dialekt, eller? Jag håller det som mest troligt att förra årets påverkningar ligger kvar. Jag har trots allt inte försökt förtränga språket och att det sen krävs väldigt lite för att åter dyka fram. Dessutom lyssnar jag då och då på NRK radio och ser teve-program... Men men, jag tar inte illa vid mig att folk får för sig att jag har norskt språk. Borde jag det?

Poetry slam

2007-10-09T15:54:00.000+02:00

I fredags var jag på poetry slam för första gången, tävling i poesi och en del estetfolk.

Poetry slam ja. Det var Helena som hade sett lappen om det. Vi hade tidigare pratat om att det skulle va kul, så nu när chansen dök upp så tog vi den. Trots att jag hört om poetry slam i mängder av år så har jag inte varit på något evenemang, och inte läst hur det egentligen går till. Tävling i poesi är ändå väldigt speciellt.

Det var också intressant att se vilka människor som skulle dyka upp. Grovt går det säga att esteter och vi var där. Ja, dessa underbara esteter! Jag hade helt glömt bort vilka härliga personer det är. Så mysiga och spontana, så egna och udda!

Poesintävling var det. Det var tre lag som tävlade under kvällen, där varje lag hade (skulle ha) tre deltagare. Varje person skulle framföra två dikter och var och en bedömdes på en skala från 1.0 - 10.0, av fem jurypersoner. Den som fick högst betyg i varje lag framförde en tredje dikt som räknades ihop till lagens samlades poäng, och sen var det ett segrande lag, och en poet som fick högst poäng och vann priset. Ungefär så var reglerna, men eftersom det är esteter det handlar om, så kändes det långt mycket rörigare....

Hur var poesin då? Ja, du. Den var högst varierande, både i ämne och kvalité. Bäst blev det när det framfördes så naturligt som möjligt, eller rättare sagt, när man inte märkte av någon dramatisering. För det var vissa gånger som den gränsen passerades med råge och poeter som tog sig på allt för stort allvar. Några trodde uppenbarligen att poesi handlade om att ha så många poetiska ord som möjligt i en och samma mening och att innehåll var oviktigt. Men det var också några som väldigt bra där jag sög åt mig varenda liten stavelse. En stor överraskelse blev det när en tjej i kvällens vackraste kläder (japansk mangaklänning) framförde en dikt om sekulariseringen som pågår i Sverige och att människor skulle börja ta bibeln och tron på större allvar. Det bästa var att hon fullständigt verkade mena det. Detta gick dock inte hem hos juryn...

Sammanfattningen kan göras med orden, väldigt roligt. Inte bara för det var nytt, utan också att det inspirerade mig. Får se om framtiden för mig till fler dylika tillställningar och om poesi åter börjar formas i mitt huvud.

Ett hav av människor som badar i böcker

2007-10-01T14:37:00.000+02:00

I fredags var jag på Bok- & biblioteksmässan i Göteborg. Första gången jag var där, och vilken upplevelse det var! Tjockt med folk och ett enda stort fokus på böcker.

Jag åkte med på en bussresa som Bibliotekshögskolans studentförening annordnade. Jag har tidigare år haft möjlighet att åka med, men har då inte gjorde det, men i år tog jag möjligheten. För att vi skulle vara där när det öppnade på fredagen så var man tvungen att masa jag upp ovanligt tidigt, 6.00, något som var kämpigt när man varit ute till 23 kvällen innan, och kom i säng långt senare.

Men i alla fall. På bussen kom jag i lag med klasskompis jag aldrig snackat med, och vi lyckades med prat hålla oss vakna istället för att slummra i en timme, vilket jag mer hade behövt. Alla trötthetskänslor försvann dock så fort jag steg in på mässområdet och möttes av "Library lovers" rosa monter. Och ännu piggar av långa korridorer med montrar på rad och böcker stapplade på varandra. Jag och min nyfunne klasskamrat kom på den geniala idén att vi först skulle gå förbi alla områden lite snabbt för att se vad som fanns i dem alla, och där efter köpa på oss det som verkade extra intressant.

3-4 timmar senare kunde vi konstatera att vi hade gått förbi allt som gick att gå förbi, och att vi hade noll koll på var det som var intressant låg. Dessutom hade allt vanligt folk släpps in vid 13-tiden. Där med var friden slut som det hade inneburit att bara vandra runt med fackfolket. Nu fanns det rullator-tanter med resväsker, gubbar med resväskor och massa annat folk som pilade fram genom de nybildade kömassorna. Till en början undrade jag varför så många gick runt med resväskor, kunde de inte lämna dem utanför? Sen insåg jag att resväskorna användes för att lasta ner böcker i!
När allt kulturtörstande "normalfolk" släpptes in på området så började det skrika från alla montrar när de försökte locka besökarna till just dem, och deras författare. För de flesta hade någon författare som signerade böcker, eller så var det intervjuer, seminarier eller debatter. De flesta författarna var för mig helt okända, men helt plötsligt upptäckte jag en lång kö och att längst fram satt självaste Don Rosa och signerade och tecknade. "Lite kul att han är här" tänkte jag, och fortsatte vidare. Någon timme senare slog det mig: "det är ju ganska korkat om jag inte tar chansen att få en signering av en av de stora tecknarna till Kalle Anka". Men när jag skulle ställa mig i kön, så hade de stängt den...

Hur gick det då med att finna fram till alla montrarna igen? Jo, vi fann tillbaka till det allra flesta, en del efter många många varv. Efter att ha varit på mässan i ett par timmar och allt mer folk som flödade in så var vi inte lika entusiastiska till att köpa böcker, och tröttheten gjorde sig dessutom påmind. Men självklart kunde jag inte komma därifrån utan ett antal böcker. Däremot orkade jag inte köpa några romaner, trots att det gick att få tag på dem för 25 kr. Istället blev det nio mangor och en upp&ner-vänd karta över vår värld.

Jag ångrar absolut inte att jag åkte dit. Helt klart en upplevelse jag gärna är med om igen, och nästa gång kommer jag att veta vad som möter mig. I efterhand har jag läst mig till att på fredagen var det 30 469 besökare, och totalt på de fyra dagarna som mässan varade så var det 108 468 besökare. Det fanns också 840 utställare och det var 2200 programpunkter. Inte undra på att jag tyckte att det fanns mycket av det mesta!

Hösten

2007-09-22T14:25:00.000+02:00

Höstrusket har nu tagit sitt grepp om Borås, regn och blåst, och löv som prasslar i alla möjliga kulörer. Mörkret lägger sig tidigare och tidigare. Och jag älskar det!

Hösten är en härlig period, och nu i dagarna är det höstdagjämning, då klotet "vänder". En period då allt blir mysigare och man man kan ta det lugnare, och i ro umgås med vänner och folk. Gå på kafé och krama en varm latte. Låta samtalen färdas från A till Ö, och en stor dos av A till Å och utbyta tankar och erfarenheter. Prata med glädje om vintermörkret och de kyliga vindar som biter i kinderna. När de tjocka kläderna kommer fram och en go mössa glider ner över öronen. Och prata med kärlek om norrskenets spel över himmlavalvet. Glädje i form av dess skönhet och form när dansen gå över i piruetter. Men många strån av sorg i form av glada minnen som denna vår nordligaste del väcker, men att nu inte vara en aktiv del av den.

Regnet är alltid en stor del av Borås, och denna höst har det kännts som dess nävaro varit större än tidigare. Regnväder har avlösts av nya skyfall, och det har knappt gått en dag utan himlen öppnats. Vanligtvis har jag inte något emot regn, men nu tycker jag faktiskt att det kan lugna sig på den fronten. Det finns ju gångerna man vill vara ute och njuta utan paraply eller regnkläder. Njuta av att regnet sköljt bort det smutsiga och lämnat efter sig en doft av friskhet. Se vad naturen har att erbjuda, som idag när jag träffade en ekorre som förberedde sig för vintern. Den kutade upp och ner för trädstammen, och blev helt förskräckt när en människa helt plötsligt korsade hans väg. För varje dag som går kan man se hur trädens kappor byter skepnad, för att i slutet stå kal inför vintern. Inte blottad och kall, utan varm ifrån en värme som har sin källa inombords.

I kartans värld

2007-09-12T12:11:00.001+02:00

Jag är väldigt glad i kartor och kan i timtal fördjupa och drömma mig bort i dem. Till min hjälp har jag "Världsatlas för familjen" (Västerås : ICA bokförlag, 1995). Den är förhållandevis detaljerad och bra, med undantag av det som längre ned tas upp, att kartorna och faktauppgifterna inte är helt aktuella.
Jag tycker boken innehåller en så bra inledning att jag väljer att återge det i sin helhel. För mig ger den många tankar och idéer.

Vår världsbild

Kartan speglar verkligheten - men kartan får inte vara en spegelbild, där det som är viktigt kan blir svårt att upptäcka i mängden av betydelselösa detaljer. Kartan avbildar verkligheten - men kartan får inte likt ett foto ge information bara om det som syns. Kartan beskriver verkligheten - men det kan inte bli en beskrivning med ord, som alltid har samma betydelse.

Kartans språk, dess sätt att spegla, avbilda verkligheten, är väl värt att lära. Teckenförklaringen är nyckeln till kartan. Den berättar i lika hög grad om det som visas på kartan som om det kartografen tvingas välja att inte visa. Med den nyckeln öppnas möjligheter att se det meningsfyllda mönstret i kartbilden - och bilden blir begriplig! När man sedan minns att också de tomma ytorna bär på budskap, berättar om allt som inte finns just där av det som teckenförlaringen anger att kartan ska visa - då får kartbilden djup och liv. Då kan vi se barrskogsmattan utrullad mellan det västsibiriska låglandets breda floder; liksom vi ser Saharas sanddyner mellan Libyens oaser - därför att kartan där inte visar städer och vägar. Den som håller i minnet att allt inte kan visas, den inser också att själva ortsnamnen i Västeuropas industriområde döljer mängder av andra, mindre orter, och att vägnätet skulle se ut som ett enda trassel om alla vägar var inritade. Då kan man själv fylla i det som fattas, se vad som finns med inte syns: landsvägar, byar, gårdar och småstäder, floddalarnas och slätternas mänskliga kulturlandskap, runt och mellan kartans namngivna orter.

Namnen på orter, berg och vatten, höjdsiffror och gradtal - allt samverkar för att göra bilden begriplig. Men kartografen måste ständigt vara girigt småsnål med fakta mitt i verklighetens rika överflöd på detaljer. Många större och berömda städer har inte bara ett eller flera egna namn - t.ex. Belgiens huvudstad, som landets flamländska invånare kallar Brussel medan de fransktalande talar om Bruxelles. Det är namn som kartan måste visa, men sedan har orterna andra namn som används i grannländerna. Vi talar liksom tyskarna om Brüssel, oftast skrivet Bryssel, medan britter skriver Brussels. Alla former får inte plats, inte ens de som nu används. Ofta kan kartan bara visa Sankt Petersburg medan den som vill finna Leningrad eller Petrograd måste leta i registret, för att på så sätt finna vägen till kartans Sankt Petersburg, liksom från Brüssel till Brussel. Där det finns plats, och där orternas egna namn är mer obegripliga, finns våra vanliga "svenska" namn utsatta inom parentes t.ex. (Prag) under Praha. Tvåspråkiga orter har i regel bägge namnen t.ex. Turku/Åbo, men majoritetens språk först.

Namnbilden på nya kartor kan verka främmande. Ortsnamn som skrivs med andra bokstäver än våra måste ju omskrivas för att kunna läsas. Då kan man välja mellan att följa uttalet och skriva Archangelsk för hamnstaden vid Vita Havet (om man är svensk) - men så står ändå "ch" för ett osvenskt ljud - eller så "översätter" man namnet bokstav för bokstav. Det senare sättet, translitteration, kan först se främmande ut (som Beijing för Peking) men det ger internationellt användbara namnformer, t.ex. Arhangelsk, former som man kan vänja sig vid. De gamla formerna får finna sig i att flytta till registret i sällskap med Leningrad.

Nya nationer föds och nya huvudstäder återfår urgamla namn som åter tas till heders från registersidorna. Efter 300 år återfick Kristiania namnet Oslo 1925. Kirgisistans huvudstad (1925 omdöpt till Frunze) heter nu igen Bisjkek (Biškek). Världen förändras nu så snabbt, att vi får börja se på kartors tryckår (det brukar stå på sidan efter titelbladet) såsom vi ser på datumet på mjölkpaketen. Namnen på orter och berg speglar det som enligt bästa kända källor hade ändrats då detta skrives. Mycket kommer att ändras. Ännu hedras Lenin med mängder av namn på orter, gator, berg och vatten. Stalin har dock nu bara en enda bergstopp kvar: i Canada, som minne av toppmötet i Jalta.

Så speglar kartan verkligheten, påverkas och ändras av en värld i förändring. Samtidigt påverkar kartan världen, därför att vår världsbild formas av det kartor vi ser. I vår "nya" värld får vi återupptäcka Europas mittpunkt nära Prag i Tjeckien - och att det som många kallade Östeuropas rätteligen måste heta Centraleuropa. Se med öppna ögon på kartorna - på en värld i förändring.

Vår världsbild har också en annan dimension som satelliter och astronauter gett oss. När kartorna ännu hade vita fläckar kunde man sitta och drömma om Atlantis och Shangri-La. Nu visar oss kartan vad som ligger bortom det blå bergen - och vi får söka oss utåt, östan om sol och västan om måne. Människan har tagit steget ut i rymden, och nya upptäcksfärder mot okända världar börjar synas möjliga. Vi har redan du fått se att universum är både större och rikare än vi vågat drömma om: att redan i vårt eget solsystem är såväl planeter som månar unika, helt olika varandra. I kartans värld är allting möjligt. Här kan man med fantasin och skalans hjälp ta språnget från Arlanda till stjärnevärldar, där avstånden mäts i ofattbara miljarder ljusår. Allt i en atlas, allt i ett nu.

Gunnar Schalin

2007-09-10T16:19:00.000+02:00

Nu finns jag även i facebook-förpackning.

Nattliga äventyr

2007-09-06T15:24:00.000+02:00

De senaste dagarna har jag varit sjuk. Vilken är anmärkningsvärt, då jag inte har varit det på 5-6år. Dock inte så sjuk att jag stannat hemma från skolan.

Jag märkte redan i måndags att allt inte stod rätt till: yrsel, illamående, orolig mage, pendling mellan att frysa och svettas, etc. Det är inte trevligt att vara sjuk. Orken och lusten försvinner. Jag försökte göra lite katalogisering av musik, men med bristfällig koncentration fick jag ge upp.

Av någon anledning tror jag att min erfarenhet av sjukdom, bottnar i utsvävande äventyr på natten till söndag. Jag vaknade då ca 04.30 och kunde inte somna om. Som alla vet så hänger hjärnan inte alltid med vid dessa tillfällen. Detta säger jag för att försöka ursäkta mitt beteende som därefter följde. Jag fick nämligen den fina tanken: " jag skulle kanske gå ut i hällregnet, i t-shirt och shorts, och bli riktigt blöt". Och så gjorde jag.

Efter att ha varit ute en stund så insåg jag att det inte regnade så mycket som jag hade trott, och för att bli blöt så skulle jag vara tvungen till att vara ute i flera timmar, något jag inte hade planer på. För att bli blöt så rullade jag i stället runt i en gräsbacke (i skuggan..) med resultatet; lite mer fuktig.

Mitt mål hade ju varit att bli helt genomblöt, av regn, vilket misslyckades. Men att bli genomblöt skulle jag trots allt försöka med.
Det ligger en sjö inte allt för långt bort. Barfota (skorna hade jag skippat) vandrade jag dit, och tog där årets andra dopp. Vattnet var långt varmare än i luften, men när jag simmade runt och dök under ytan så slog det mig: "vad sysslar jag med?".
Efter denna insikt skyndade jag mig hem och tog en varm dusch. Huttrande dök jag därefter ner under ett lager av täcke och två filtar.

Att jag blev sjuk, är väl egentligen inte så konstigt...

Cykeldag - eller inte.

2007-09-02T14:30:00.000+02:00

Typiskt att blogginläggen ska försvinna när man har skrivit det, och inte kunde jag få det tillbaka.

Jag hade skrivit att jag åter kunde cykla fritt och njuta av av långa turer, men att allt blev fel i fredags.

När jag skulle låsa upp mitt cykellås, så upptäckte jag att nyckeln, var helt sne. Jag fick pressa den rät, med risk för att den skulle knäckas. Det gjorde den inte, men den ser missbildad ut, och den fungerar väldigt trögt.

På min cykel. Tillbaka hem ifrån högskolan. Jag cyklar fridfullt, väjer för några gångtrafikanter - svänger ner på bilvägen. Ett tiotalsmeter längre fram är trottoarkanten låg. Jag ser min möjlighet att åter befinna mig på cykel/gångvägen. Lyfter något på styret, för att smidigt glider över kanten. Några meter senare: pyser från däcket. Några sekunder senare: ett tomt framdäck, och en stor reva.
Måste därmed släpa cykeln i de långa backarna hem.

Inte min cykeldag.

Den glade studenten

2007-08-29T13:27:00.000+02:00

Nu har studierna börjat igen. Överallt på högskoleområdet ser man glada och förväntasfulla studenter.

I början av en ny termin är det alltid mycket som ska göras, och det ligger också en stor nyfikenhet på vad som kan tänkas ske under det kommande skolåret. De flesta studenter har en naturligt leende på sina läppar och glädjer sig. De återse sina skolkamrater som de kanske inte har träffat under sommaren. Det finns också den stora skocken som är i ny staden, ny studieplats. De går nyfiket omkring och försöker lokalisera var allting finns.

Sen finns det sådana som jag. Som inte har varit på högskolan eller i Borås på ett drygt år. Ett år som ägnats åt studier på annan plats, vilket nu innebär att jag måste ordna och kontrollera att allt är som det ska.

Höra mig för om jag var registrerad som kursare.
Var det inte, blev det nu.

Måste betala kåravgiften.

Köpa kurslitteratur.

Se om jag kan logga in på nätverket.
Gick inte, måste därmed prata med IT-avdelningen.

Prata med den internationella avdelningen och höra om de har fått alla papper.
De hade dem inte, och jag fick en beklagan över att "ni studenter" var så dålig på att ordna med papper som inte var obligatoriska.

Få till så att mitt nyckelkort var aktiverat.
Var inte det, och tydligen var det ett helt nytt kort jag skulle få.

Pröva om mitt lånekort på biblioteket fungerar.
Återstår att göra.

Pröva om mitt kopieringskort fortfarande är aktivt.
Återstår att göra.

Prata och lämna betyg till den internationella koordinatorn på min instutition, för att få mina poäng tillgodoräknade.
Återstår att göra.

Det är med andra ord en hel del som ska göras, och då har jag inte ens tagit upp de samhällsliga frågorna som bank, uthyrningen av lägenheten och hälsofrågor. Men jag trivs och precis som de flesta andra studenterna så glädjer jag mig över en ny termin. Medan jag har flängt runt i högskolans alla lokaler (ingen ligger i samma avdelning) så har jag också träffat på gamla vänner och bekanta, som jag trodde hade gjort klart med sina studier. Jag är med andra ord gott i gång!